Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Premiären för Stand up Östersund med kända och okända ståuppare gav mersmak

Premiären för Stand up Östersund på Studioscenen på Storsjöteatern blev en lyckad kväll med mycket folk, mycket skratt och framförallt startskottet för en otroligt välkommen stand up-scen i Östersund. Lokalen känns nästan byggd för stand up.

Annons

Kvällen delades in i två akter, med totalt fyra komiker, fem om man räknar med konferencieren. De första två var nykomlingarna Monica Frank och Helena Pottinen som båda hade gått Karin Adelskölds introduktion till grunderna i stand up tidigare i år. De båda nykomlingarna gjorde stabila insatser med mycket igenkänningshumor.

Monica Frank fokuserade på hur det är att bli äldre som kvinna och Helena Pottinen om att bo i Jämtland. Givetvis finns det saker att jobba på för de båda, som att bli mer självsäkra på scenen och inte behöva förklara så mycket innan punchline, men det ärså klart svårt när det är blott andra gången på en stand up-scen för de båda så de ska vara stolta över sina prestationer.

Mellan varje akt kom en konferencier upp på scenen. Karin Adelsköld själv skulle egentligen vara konferencier men eftersom hon hade fått förhinder så blev hon i stället ersatt av Mats Andersson. Hans jobb var, förutom att presentera kvällens komiker, även att sätta upp lite regler inför premiärkvällen. Bland annat att man skulle applådera om man känner igen sig inågonting. Detta gjorde att publiken verkligen var på tårna från början, och skratten duggade tätt under hela kvällen. Igenkänningshumor är en relativt enkel, men ack så effektiv, formel när det gäller stand up och den här kvällen var inget undantag.

Tredje komiker upp på scenen var den lite mer erfarna hemvändaren Elin Nordén. Hon är ursprungligen från Östersund, även om hon nu är bosatt i Skåne. Hennes skämt om livet i Jämtland, med livet i Skåne som kontrast, sätter verkligen fart på publiken som både känner igen sig ochskrattar åt att livet i Skåne är så annorlunda jämfört med i Jämtland .Exempelvis kontrasten mellan vinterstaden Östersund och den effektiviserade vintern på en vecka i Skåne. Där man blir inte vet hur man ska bete sig om det bara kommer några få snöflingor, belönades stort av publiken.Hon skämtade också mycket om sin kroppsform vilket skapade grova skrattsalvor.

Pressen med dagens kroppsideal och vikthets är någonting som vi alla känner igen oss i, och det är så förlösande när någon med all rätt går emot detta. När Elin Nordén kommer med sina observationer så hör jag flera gånger ett igenkännande ”mm” från någon i närheten av mig i publikhavet. Ett tecken på att hennes observationer är ”spot on”.

Sist ut är Zinat Pirzadeh. Att hon ärkvällens stora stjärna märks redan när hon kliver på.

Då är publiken verkligen högljudd och det är en härlig stämninge. Det första hon säger, efteratt ha presenterat sig själv, är att fråga om ljudteknikern kan stänga av hennes brytning och publiken kiknar av skratt.

Hennes självdistans är stor. Det brukar uppskattas av en stand up publik, så även denna gång.

Förutom självdistansen använder hon sig precis som de tidigare komikerna också av kontraster i sin humor. Exempelvis kontrasten mellan ett liv i Iran och ett liv i Sverige, och kontrasterna i hennes berättelser är stora. Nästan på gränsen till absurda i vissa fall såsom att hon inte fick klättra i träd eller cykla när hon var mindre eftersom hennes mormor då trodde att honskulle bli av med oskulden. Och ju större kontrast desto mer skratt.

Ståuppkomikern Zinat Pirzadeh.

Som ni säkert förstår så ingår också en hel del allvar i Zinat Pirzadehs skämt. Hon pratar mycket om dagens rasistiska politiska klimat och om hennes liv i krigets Iran.

Humorns kraft är stor och det är Zinat Pirzadeh ett bevis för. Hon använder dessutom det politiska klimatet och vänder det till sin fördel på ett tankeväckande sätt. Hon förklarar till exempel att hon har känt en press att bete sig mer svenskt, men att det är svårt att veta hur. Det var först när hon fått både pollenallergi och ångest samt lärt sig att hålla inne sin ilska som hon på riktigt började känna sig svensk. För vad innebär det egentligen?

Kvällens största skratt kom troligtvis när Zinat berättade om hennes arbete på ett äldreboende där hon skulle hjälpa en gammal man att duscha. ”I Iran fick vi inte ens se en man i ögonen”. Jag skrattar så att svetten rinner och mina glasögon immar igen. Jag är nöjd och publiken verkarockså vara det. Mer stand up i Östersund, tack!

Annons
Annons
Annons