Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Bosse Svensson: Asylsystemet ett humanitärt haveri att skämmas över

Annons

Om någon medvetet konstruerat den process som omger varje asylsökande måste denna konstruktör vara skvatt galen. Men så är det naturligtvis inte. Processen är inte planerad alls.

Den sker i stuprör utan inbördes koppling och i princip utan tankar på den enskildes situation eller samhällsekonomin. Det humanitära perspektivet är processens Svarte Petter som ingen vill ha på hand. Därför kan detta fortsätta.

Den kille från Afghanistan som jag är gode man för kom som så många andra till Sverige hösten 2015. Från Malmö, via Stockholm till ett hvb-hem i en gammal sommarkoloni på en ö i Storsjön. I hans asylärende hände ingenting från november 2015 till augusti 2017. I det dagliga livet i den nya världen har nyckelordet varit väntan, väntan och åter väntan.

Kommuner försöker få ihop tillvaron med skola, handlingsplan i socialtjänsten och vardagsekonomi för min och andra ensamkommande.

Landsting klarar inte alls att hantera en ny grupp krisande ungdomar i en redan överbelastad primärvård och ungdomspsykiatri. Först när larmandet övergår i katastrofala handlingar kliver vården in.

I det egna nätverket av ensamkommande målas katastrofscenarion upp som leder till självmordsförsök och annat destruktivt utåtagerande.

I denna värld har min ensamkommande levt i ett år och nio månader i väntan på att Migrationsverket ska avgöra hans framtid.

Var sjätte månad kommer ett brev från verket där vi uppmanas att byta ut LMA-kortet (asylsökandes ID-kort) till ett nytt. Några handläggare sitter och ordnar kön med nya kort var sjätte månad. Det känns minst sagt som en provokation. Vi är inne på kort fyra.

Den 1 augusti i år kallas vi slutligen till asylintervju i Uppsala, 50 mil enkel resa. Vi åker dit med en jurist. Där möter vi andra ensamkommande, gode män och jurister. Från Östersund.

Min ensamkommande erbjuds åldersbestämning och accepterar det. Två dagar senare ett brev från Rättsmedicinalverket till mig där jag uppmanas boka tandröntgen och knäröntgen.

Vi får tid 15 augusti för tandröntgen. I Piteå. 55 mil enkel resa. Och 5 september för knäröntgen i Sundsvall. 18 mil enkel resa. I Piteå tar tandröntgen två minuter. I Sundsvall lägger vi tio minuter på en knäröntgen.

Nu väntar vi på besked om att Migrationsverket ska återuppta sin hantering. Det finns mycket som talar för att det datum som Migrationsverket registrerat som 18-årsdag på min ensamkommande passeras innan ens åldersbestämningen är klar.

Då ökar risken för att han utvisas till ett land som av Migrationsverket bedöms som säkert för afghanska ungdomar, men så farligt för svenska medborgare att de avråds resa dit. Oavsett att han sannolikt var på rätt sida åldersstrecket när han kom hit.

Som medmänniska och stödperson till en ungdom i den här röran blir man till slut bara förtvivlad och närmast uppgiven. Han är bara en av tiotusentals i samma situation.

Som politiskt engagerad blir jag förbannad över detta humanitära och ekonomiska haveri som får fortgå. I den här processen finns varken humanism eller ordning och reda. Jag har full förståelse för att ingen kunde vara beredd på det som hände i slutet av 2015, men jag har noll förståelse för bristen på ansvar för det som händer hösten 2017.

Det borde inte vara svårt att skapa en mer samordnad asylhanteringsprocess för de ensamkommande. Där intervjuer regelmässigt sker via Skype, eller där en handläggare reser till platser där flera asylsökande, jurister och gode män finns, och där åldersbedömningens tand och knäröntgen sker genom remiss nära boendet och inte i separata upphandlingar.

Det är naturligtvis också självklart att ingen i dag borde skickas tillbaka till Afghanistan, men där har ju regeringens och myndighetens moment 22 inträtt. Ingen vill ta det moraliska ansvaret.

Den svenska regeringens och våra myndigheters behandling av de afghanska ungdomarna är något vi kommer att få skämmas över i historiens ljus. Tyvärr hjälper det ingen i dag

Bosse Svensson

god man, Östersund

• Fotnot: Artikeln har tidigare varit publicerad i Dagens Samhälle. Bosse Svensson är även kommunpolitiker (C) i Östersund.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons