Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Kommunerna får bära statens ansvar för flyktingarna

Annons

Nyligen uppmärksammade ÖP:s politiske redaktör, Marcus Persson, partiledarnas avsaknad av resonemang om statens intäkter från till exempel vinstgivande företag. Han drog paralleller med förbudet om vinster i välfärden.

En intressant tanke. Han hänför den till begreppet transfereringar. Men det är en annan sida av transfereringar som intresserar mig mer:

Man delar upp en stor kostnad på ett antal år framåt. Då kallas det investering. Den förväntas motsvara en inkomst i framtiden i form av lägre kostnad för någon nyttig samhällsfunktion, till exempel infrastruktur.

Periodiserat gör man avskrivningar som blir intäktsposter i statens balansräkning det år den sker. Då är pengarna tillbaka dit de kom ifrån.

Jag kommer då att tänka på migrationspolitiken.

Sveriges framtid är beroende av befolkningstillväxt. Landet kommer att lida brist på arbetsför befolkning, och gör det i viss utsträckning redan nu. Ökad andel äldre och specialisering i näringslivet samverkar till problem.

De förfärliga krigen i världen har lett till en oväntad och svårbemästrad flyktingström som trots allt medför lösning på vårt befolkningsproblem.

Problemet är att kostnaderna kommer nu, medan resultatet av migrationsmottagandet inte kommer förrän om några, eller många år. Den situationen liknar i mångt och mycket en investering.

Staten har fattat vällovliga beslut om mottagande av flyktingar och kommunerna har beredvilligt, åtminstone flertalet av dem, ställt upp för mottagande.

Staten har åtagit sig ansvaret, men förväntar sig att kommunerna ska bära det. Kompensationen till kommunerna har tyckts gynnsamma, men har visats sig vara otillräckliga, inte minst på grund av statens oförmåga att betala ut ersättningarna i rimlig tid.

Kommunerna skulle behöva trycka egna pengar. Men bara staten kan göra det. Men då kallas det underbalanserad budget. Och det är skamligt och till och med förbjudet.

Men vilken skillnad är det egentligen mellan underbalanserad budget och orealistiskt korta avskrivningstider eller investering i osäkra framtidsprojekt, som till exempel snabbtåg?

Undervisning för flyktingar som har sökt sig hit, och satsningar på deras välfärd, kallas investering redan nu av journalister och författare och borde kallas det även i den offentliga ekonomiska redovisningen.

Genom att periodisera kostnaderna för migration och integration inom statens budget på ett antal år och prompt ersätta kommunerna för sina kostnader, skulle de få sluta leka bank åt staten.

Kommunerna har det svårt nog ändå med både finansiering och likviditet för sina lagenliga åtaganden.

Anders Håkansta

avdankad kommunalekonom

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons