Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

DEBATT: Motsättningarna trasar sönder samhället

/
  • Sommarregeringen vecka 27 samlades för en pressträff i samband med regeringssammanträdet i Visby under Almedalsveckan. Från vänster Helene Hellmark Knutsson (S), Annika Strandhäll (S), Isabella Lövin (MP), Ann Linde (S), Sven-Erik Bucht (S), Ardalan Shekarabi (S) och Alice Bah Kuhnke (MP), kultur- och demokrati­minister.

Friheten att leva efter sin religion, sedvänjor, kultur och att uttrycka sina åsikter är grunden för det demokratiska och öppna samhället. Det ska genomsyras av humanistiska värderingar som jämlikhet och jämställdhet. Med andra ord den svenska modellen, vår identitet som vi vill leva i och värna om.

Annons

Vi lever i en allt mer otrygg värld med krig och förtryck där människors liv är i spillror och flykten till Europa är den sista utvägen. Många väljer att starta sitt nya liv i Sverige där de får leva som fria människor. Trots politikernas ihärdiga lovord om vår förmåga att hantera det mångkulturella samhället är skillnaderna i sedvänjor, religioner och kulturer allt för stora för att undvika motsättningar. Hur har det blivit så här? Varför är motsättningarna bland folket, på offentliga platser och inte i de politiska korridorerna?

Almedalen är politikens förlängda arm, det offentliga rummet där partiledarna möter folket. Med invanda formuleringar slår de sig för bröstet över reformer de skapat och hur mycket pengar de satsat för att hantera samhällsproblemen. Allt för att få bättre opinionssiffror, men reformer tar oftast mer än ett år innan resultatet är synbart. Samtidigt hävdar politikerna att de möter folket, men på vilket sätt? De besöker näringsliv, arbetsplatser och förorter i förhoppning att folket ska känna att de bryr sig, bildat sig en uppfattning av samhällsproblemet och tar ansvar. Dock möter politikerna inte människorna i vardagliga situationer och miljöer där motsättningarna uppstår. Där grogrunden till samhällsproblemen börjar. Hur ska politikerna då kunna förstå problematiken, människors vardag utan att styras av politiskt invanda tankesätt?

Partiledarna agiterar för att vi ska värna om och stå upp för de svenska värderingarna, våra sedvänjor. Samtidigt anser de att andra folkgrupper har rätt att göra samma sak. Motsägelsefullt, vilket skapar motsättningar. I vilka situationer ska gränsen dras för vad som är acceptabelt och vem bestämmer det? Är det kommunerna, invånarna, politikerna eller näringslivet? Vi ondgör oss över bristande respekt och tacksamhet hos vissa flyktingar för vad Sverige står för och gör för dem. Politikernas lösning är att de ska utbildas. Hur ska de klara av detta på en relativt kort tid när det tog oss årtionden innan vi lärde oss att förhålla oss till dess innebörd och dessutom leva efter det. Vi betraktar exempelvis jämlikhet och jämställdhet som en kunskap och medvetenhet. För vissa flyktingar finns inte ord som jämlikhet och jämställdhet i deras vokabulär och kultur, vilket gör det svårt för dem att relatera till dess innebörd.

Det innebär inte att vi ska acceptera motsättningarna som håller på att slita sönder samhället eller att människor oavsett härkomst bryter lagar utan konsekvens. Vill vi förstå vad som händer i det mångkulturella samhället måste fokus lyftas från det vedertagna politiska tänket och politikerna måste angripa problematiken med saklighet och objektivitet utan att vara rädd för att trampa någon på tårna.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons