Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Varför stöder regionföreträdare kustens kampanj för Ostkustbanan?

/

Annons

Jämtlands livsnerv – inte minst i en tänkbar framtid då klimatet tvingar oss att återgå till tågtrafik - är Stambanan till Stockholm. Den förbinder oss med två av Skandinaviens viktiga befolkningscentrum, Mälardalen och Tröndelag, och har sedan sin tillkomst haft en avgörande betydelse för turism och näringsliv.

Och för turister, studerande och andra gäster är det är bara genom direkta förbindelser vi kan framstå som ett nära alternativ till andra destinationer.

Med tågbyte i Sundsvall är det många som hellre avstår, och själva tvingas vi välja andra färdmedel.

Därför har det varit en gåta hur Robert Uitto och andra företrädare för region J H tigit stilla om våra försämrade tågförbindelser söderut, och i stället stöder kustlänens - ur deras synpunkt fullt berättigade - kampanj för utbyggnad av Ostkustbanan.

Nu har vi fått svaret, i en färsk debattartikel av Nya Ostkustbanans VD Ingela Bendrot. Med ett beslut om dubbelspår mellan Härnösand och Gävle, som kan bli verklighet tidigast 2030, skulle vi som genom ett trollslag få direkttåg utan byte och en restid till Stockholm på fyra timmar.

Debatt: Fler turister kan ta tåget till Jämtland med dubbelspår längs kusten (30 augusti)

Hur är det möjligt? Skulle inte SJ fortsätta att prioritera förbindelsen Stockholm – Sundsvall -Umeå och vidare norrut? Skulle inte Norrtåg finnas kvar som en ursäkt för SJ att inte köra bibanan till Östersund? Och vad är sannolikheten för att sträckan Östersund-Sundsvall ens kommer att kunna få den standard som krävs. Man vill att vi ska satsa på en rad förhoppningar som ingen vet om och när de kan infrias.

Tidigast 2030 skriver hon. Ska vi till dess nöja oss med att åka rälsbuss till Sundsvall och ett byte som inte alltid klaffar, när vi har Stambanan, där tåg sedan 1800-talet och ända tills helt nyligen har förbundit oss med de befolkningscentra söderut som vi är beroende av?

Bör vi inte i stället gå ihop med kommunerna i Hälsinglands inland, Gävle och Tröndelag, som har samma behov av stambanan som vi? Trots alla locktoner, borde inte både regionens företrädare och alla vi andra i första hand tänka på vår egen framtid?

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons