Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Lämna bunkermentaliteten och se kulturen i Östersund

Mitt i den stormande debatten om Östersunds framtida utveckling kan man känna en viss sympati för informationschefen Eva Larsson i hennes och kommunens predikament.

Annons

Men när hon i SVT:s Mitt-Nytt (som försvar på sitt första uttalande om att det inte går att lyfta fram något som ”inte finns”) serverar den kompletterande sanningen att den regionala kulturen måste bli bättre på ”paketeringen, att få ihop det, att kommunicera ... att göra det tydligt och greppbart” blir jag orolig.

Jag undrar om exempelvis Aeon, Penny Century, Filip Tegstedt, Annika Norlin, Glashyttantjejerna, Kajsa-Tuva Henriksson, Sara Lövestam, Elin Olofsson, Elin Grelsson, Bulletsize, Vapnet, Borstspindeln, Micke Mojo, Triakel, Jennie Löfgren, Lars Vegas Trio, Johan Alander, Hoven Droven, Ducks Can Groove, Patriark, Last Amanda, Johan Eliasson, Abjeez, Daniella Kruth, med många andra, som hittat långt utanför både Jämtlands och Sveriges gränser med sitt kulturutövande, håller med om Evas resonemang att ”kulturen måste bli bättre på att förpacka sig”.

Risken finns att de packar sig blå i ansiktet om politiker och tjänstemän ändå inte bryr sig om att se längre än näsan räcker.

Och frågan infinner sig: är det kulturföretagarnas fel att Eva Larsson – och i förlängningen kommunen – inte ”ser” det regionala kulturlivet och den enorma potential det besitter?

Eller finns kanske svaret någon annanstans? Skulle ni kunna sträcka er så långt som till att säga: ”Ja – kommunen har varit dålig på att anstränga sig i den här frågan. Vi är okunniga. Vi inser att vi missat något viktigt här, men nu ska vi bli bättre på att se och utnyttja vårt kulturella och kreativa kapital”?

Eva Larsson menade i en radiointervju i P4 Jämtland att hennes första uttalande misstolkats, och att hon inte pratat om ”verkligheten” utan om ”mentala bilder”. Jag tror att Eva och kommunledningen måste lämna de mentala bilderna bakom sig en stund och ta sikte på den faktiska verkligheten.

Sedan är jag också lite nyfiken på exakt hur de undersökningar man baserar sin tillväxt- och marknadsföringsstrategi ser ut. Vem, exakt, var avsändare? Hur såg upplägget ut? Hur formulerades frågorna? Som man ropar i skogen får man svar, som bekant.

Frågan om Östersunds varumärke och framtida utveckling kräver en betydligt mer djupgående analys än Eva Larsson hittills presenterat.

Den kräver bildning, ödmjukhet och att man lämnar den dogmatiska bunkermentaliteten bakom sig.

En gång för alla.

Vänlig hälsning
Jens Ganman

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons