Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Obegriplig prioritering

Annons

Under de senaste två åren har Jaktlagsutredningen varit verksam. Jag har haft det givande uppdraget som särskild utredare och arbetat tillsammans med två sekreterare och en rad experter.

Vi har presenterat två delbetänkanden. Det första handlar om myndighetsansvaret (Viltmyndigheten – jakt och viltförvaltning i en ny tid, SOU 2013:71) och den andra om utfordring och undantag från kameraövervakningslagen (Vildsvin och viltskador – om utfordring, kameraövervakning och arrendatorers jakträtt, SOU 2014:54).

Båda delbetänkandena har mottagits väl, varit ute på remiss och kommer förhoppningsvis att behandlas av regering och riksdag framöver.

Efter halvårsskiftet 2014 inledde Jaktlagsutredningen arbetet med huvuduppdraget; att modernisera och uppdatera jakt- och viltlagstiftningen. Bakgrundsmaterial utarbetades i väntan på att den nya regeringen skulle utse en expertgrupp och göra eventuella förändringar i direktiven. Beskeden från regeringskansliet lät dock vänta på sig.

Nyligen kom dock besked; Jaktlagsutredningen ”upphör”, det vill säga läggs ned. Jag hade i det längsta trott att landsbygdsminister Bucht (S) menade allvar när han efter valet förklarade att utredningen skulle fortsätta men eventuellt få tilläggsdirektiv. Men icke.

Att Sverige behöver en moderniserad jakt- och viltförvaltningslagstiftning har tidigare rått bred enighet om. Dagens lagstiftning är ett lapptäcke grundat på lagar från 1938 och 1987.

Till detta ska läggas de direktiv som tillkommit sedan EU-inträdet 1995, vilka enligt direktiven skulle inordnas i svensk lagstiftning.

Dagens viltstammar är dessutom större än tidigare, vilket stärker skälen för en modernisering av lagarna ytterligare. Målet måste vara att förvalta viltet på bästa sätt, vilket knappast underlättas av en föråldrad lagstiftning.

Landsbygdsministern motiverar nedläggningen av Jaktlagsutredningen med ekonomiska skäl. Det är i varje fall inte enda skälet. Regeringen har nämligen samtidigt resurser för att tillsätta en ny ”permanent vargkommitté”.

Mitt intryck är att detta främst är ett försök att lösa regeringens interna motsättningar i vargfrågan.

Hanteringen förundrar mig. Ingen kan påstå att vargen inte är utredd. Tre rovdjursutredningar har genomförts. Dessutom har riksdagen demokratiskt lagt fast en rovdjurspolitik som i hög grad gäller varg.

Det är lätt att instämma med Inga Ängsteg vid Viltskadecenter i Grimsö, som konstaterar att det är bekymmersamt att vargen, en av världens mest utbredda däggdjursarter, tar så mycket kraft och resurser. Det finns ju uppenbarligen inte utrymme för att ta fram en heltäckande jakt- och viltförvaltningslagstiftning för dagens behov.

Regeringen gör en sakligt sett obegriplig prioritering av resurserna.

Håkan Larsson

särskild utredare/Jaktlagsutredningen

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons