Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Riksgälden måste sluta skapa kaos

Det känns ovant när någon hävdar att jag ”sprider osanna uppgifter”. Mot denna bakgrund kan det finnas anledning att kommentera vad Arne Berggren påstår (ÖP Debatt 28 februari:

Annons

”Sundqvist har tillgång till fullständig dokumentation om skulden”. Jag hävdar att så inte är fallet i det material han fått av Berggren. Att Maths O Sundqvist är skyldig Carnegie 1 miljard kronor är ett obestyrkt påstående framfört av Berggren vid ett antal tillfällen. Han har inte någon gång försökt visa att detta är korrekt.

”Olofsson påstår att egna kapitalet är 1,3 miljarder”. Berggren vet att detta avser nettotillgångarna i Skrindan utifrån en marknadsvärdering av fastigheterna som revisorerna ställt sig bakom. Så hänvisningen till det bokförda egna kapitalet om 400 miljoner kronor, som inte tar hänsyn till marknadsvärdering utan bygger på anskaffningspris, syftar bara till att vilseleda personer som inte är så bevandrade i företagsekonomi.

Dock bekräftar Berggren att man inte vill visa upp sin värdering. Vi har därmed den besynnerliga situationen att Berggrens värdering har fått statusen ”internt arbetsmaterial”, som man inte vill visa.

Sundqvists värdering är gjord av externa och professionella företag och revisorerna i bolaget ställer sig bakom den. Värderingen finns tillgänglig för alla berörda.

Visst kan man argumentera i olika frågor. Personligen tycker jag man ska sätta sig ner och detaljera en lösning som löser alla tvister. Det ska ge Riksgälden det man har rätt till, totalt 2,4 miljarder, och övervärdena ska gå till rättmätiga ägare enligt svensk lag.

Har ni samma inställning, Berggren och Bo Lundgren, så är Rolf Åbjörnsson och Maths O Sundqvist de första att röka fredspipa med er. Vill ni lägga beslag på övervärdena blir detta en lång och trist historia som alla kommer att förlora på.

Moraliskt är frågan enkel. Staten ska inte lägga beslag på övervärden som man inte har rätt till hos seriösa företagare. Dock har man en självklar rätt att få tillbaka sina lån. Det här att staten obekymrat lägger beslag på övervärden har vi redan tillämpat på Gustav Vasas tid och dessbättre har vi dragit lärdom av detta.

att Maths O Sundqvist blir den store förloraren som orättmätigt blir fråntagen sitt livsverk, trots att han har värden som är större än den skuld han har.

Maths O har inga problem att via sina kassaflöden i Skrindan-koncernen, om cirka 300 miljoner kronor per år efter att alla räntor exklusive Carnegie är betalda, leverera 500–600 miljoner kronor om fem till sju år till Riksgälden/Carnegie.

Berggren säger konstruktivt att han inte betvivlar att Maths O vill göra rätt för sig, men han betvivlar att han kan. Så i stället för att fortsätta en ändlös diskussion borde man sätta sig ner och gå igenom detta. Det finns lösningar där Carnegie/Riksgälden får de pengar staten har rätt till samtidigt som Maths O får behålla sitt bolag.

Däremot kan han inte i en handvändning lösa sina lån – vilket de flesta andra inte heller kan. Det är därför man brukar titta på hur stora överskott en person har – oavsett om det är en juridisk eller fysisk person. I Maths O:s fall är det enkel matematik. Det årliga kassaflödet är som sagt cirka 300 miljoner kronor.

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons