Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Insändare: Vi måste vänja oss vid vägsaltet

Annons

Under förjulsvintern och även senare, har det varit insändare som haft negativa synpunkter på den saltning av vägar som numera utförs på vägar med högre trafikflöde.

De flesta som skriver verkar vara specialister i halkbekämpning. Personligen tror jag som insändaren 18 februari, att Trafikverket har största kunskapen i denna fråga ("Ibland hjälper bara vägsalt").

Det ges olika förslag på lösningar, till exempel vattensandning, som förekom under 1950-talet. Det hade effekt vid stabil vinterväg, då fanns inte heller dubbdäck som rev sönder ytan.

Vidare nämns uppvärmd sand som skulle smälta fast i isen; en kostsam metod och svårt att behålla värmen i vanliga flak utan uppvärmning.

I en artikel för någon vecka sedan, om en avåkning då det fanns renar på vägen, skrevs att renarna var på vägen och slickade salt. Då jag läste vägnumret 837, visste jag att det var en glesbygdsväg som löper mot Görvik och vidare mot Ramsele, en väg som aldrig blir föremål för ren saltning, utan den halkbekämpas med sand. Sanden innehåller en viss mängd salt för att förhindra frysning på flaket och i sandspridaren.

Med den klimatförändring som sker, får vi trafikanter vänja oss med vissa vägar som saltas. Halkbekämpning med sand är sårbar vid högre trafikflöde, genom att sanden blåser undan av trafiken.

F d VV-are

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons