Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Vi måste våga prata om det

+
Läs senare
/
Insändare

Att vilja sjunka under jorden då högstadieläraren berättade att minst en i varje klass blir bög. Att snurra flaskan och önskat att den pekat på Emil hellre än Sofia. Har ni gjort det? Det har jag. Och kallat pojkvännen för partner hos husläkaren, undvikit släktens frågor om kärlekslivet och låtsas som inget när kompisarna äcklats av sexscenen i Brokeback Mountain. Ja, det har jag också gjort. Hur fan ska jag kunna berätta om ett övergrepp om jag inte ens kan vara med i tonårsleken Jag har aldrig?

Jag hade mitt första förhållande under gymnasiet. Han ett år yngre. Hårig som ingen annan i hans ålder. Snyggt och smalt förpackad i cool märkeshoodie och tajta designjeans. Vi var två kåta tonårskids som funnit en jämnårig bög i småstaden. Det sex som mina vänner redan haft i åratal, kunde vi äntligen utforska. Men det var bara vi. Och vi teg. Hejade inte på varandra i skolan. Inte ens vännerna visste. Jag blev en manipulationens mästare. Jag lärde mig mer om hur man tiger om sex, än hur man gör när man har det.

Kravet på tystnad stigmatiserar bögsexet och omöjliggör varje tonårings frågor om kroppslig osäkerhet. Genom att lägga skam på ett homosexuellt sexliv gör man det ännu mer fyllt av skam när bögar försöker att berätta om övergrepp. Ingen tonårsbög kan veta vad ett övergrepp är, för det är ingen som berättat för honom var han ska dra gränsen. Han vet inte vad han måste gå med på. Om man som bög inte ska kunna prata öppet om sitt sexliv på samma sätt som heterosexuella, hur ska man slippa skammen som våldtäktserkännandet innebär? Så länge den maskulina mallen skuldbelägger homosexuella kommer sexets gråzoner aldrig att bli klargjorda. I stället tystas de ner.

Min och killens överenskommelse om tystnad fungerade bra. Vissa dagar promenerade vi ett par timmar efter skolan. Andra simulerade vi hur det skulle vara att sova bredvid varandra. Sedan hånglade vi. Och hade sex. Många gånger ganska krystat, eftersom både tiden och osäkerheten var emot oss. Ena gången för att en av oss ville, andra gången av ömsesidig kåthet. Men aldrig med någon övertygande kunskap om vad vi gjorde. Så vad gjorde vi? Vi gick över sexuella gränser vi aldrig visste fanns. Och efter varje orgasm kom skammen, ibland var den gemensam.

Många bögar går med på sex motvilligt. Eller för att den andre vill. Men det strukturella synsättet på sex gör att vi inte alltid vet när gränsen är nådd. Vad är övergrepp och inte? Gränserna kan aldrig bestämmas om de inte diskuteras. Men vi bögar tiger. Vi ställer inga frågor om sex i skolan. Vi berättar inte om knullet från semestern på Kos. Och vet ni vad det värsta övergreppet är? Tystnaden som uppstår när vi vill berätta. Därför tiger vi.

Men inte längre.

Johannes Edmark

journalist

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons