Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

2015: Ett fruktansvärt år är slut

+
Läs senare
/
Ledare

Ring in det nya och ring ut det gamla
i årets första, skälfvande minut.
Ring lögnens makt från världens gränser ut,
och ring in sanningens till oss som famla.

Alfred Tennyson, Nyårsklockan

Annus Horribilis är latin för ett fruktansvärt år.

Fråga språkröret Åsa Romson (MP).

Fråga Syriens folk.

Fråga EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker.

Fråga Parisarna.

Fråga vänner till demokrati och den öppna liberala staten.

Svaret blir unisont.

2015 var ett fruktansvärt år.

Året vi ringer ut är ett mörkt år med terrordåd, flyktingkris, ökade spänningar, sammanhållningsproblem för EU, inrikespolitisk tumult, Greklands skuldkris och många triumfer för populismens krafter.

Det började med massakern på satirtecknarna på Charlie Hebdo där tolv människor mördades. Årets första terrordåd i Paris, men inte det sista. 13 november slog islamisterna till igen med 130 döda i en massaker som skakade hela världen med sin kallblodiga planering. Den extrema salafismens heliga krigare lyckades med att skapa oro och skräck. Och på samma gång bära fram Front National och familjen Le Pen till nya franska valframgångar.

På sätt och vis blev 2015 terrorsekten Daesh år. Attentat i hjärtat i av Europa och så fick man både Ryssland och Frankrike att bomba det redan sönderbombade Syrien där flyktingströmmarna ökade kraftigt.

Tillsammans med flyktingar från Afghanistan och Irak blev de syrierna till en flyktingkatastrof som Europa inte sett sedan kontinenten låg i ruiner och aska efter de totalitära regimernas totala urladdning. Och om flyktingkatastrofen fick ett namn så bar det namnet Aylan, han blev bara tre år gammal. Men bilden på hans döda kropp sågs av över 20 miljoner människor de första tolv timmarna och skakade om den medkännande världen. Ganska snart stod det dock klart att han dog förgäves, gränserna stängdes en efter en, viljan att hjälpa övertrumfade inte oförmågan att hantera den syriska krisen och rädslan.

Läs mer: Flyktingkatastrofen, samma bilder nu som då

Den europeiska solidariteten druknande någonstans i Egeiska havet. Länder som Tyskland och Sverige som försökt ta emot och hjälpa människor på flykt stod ensamma kvar medan andra huvudstäder borrade in sig i ursäkter, egenintresse och ointresse. Samtidigt som ingen kunde få slut på kriget i Syrien. Behovet av en gemensam politik; när det gäller asylpolitik, upprätthållandet av Schengens yttre gräns, flyktingmottagande och krishantering i Europas närområde har aldrig varit viktigare för Europas sammanhållning och framtid.

Tillsammans med den grekiska skuldkrisens många dramatiska nätter där eurons framtid inte kunde sias ens av oraklet i Delfi och det ryska propagandaspelets söndra och härskas gentemot EU är det svårt att döma den som villa avsluta året med att titta tungt i konjakskupan.

Läs mer: 10 scener i det grekiska eurodramat

I Ukraina har kriget under hösten fortsatt i lågintensiv skala, allt medan vintern rycker närmare och Ryssland långsamt ökar trycket medan världens blickar ligger på andra ställen. Tillsammans med en aldrig tidigare skådad kärnvapenretorik har Ryssland fått alla att prata säkerhetspolitik. Att Turkiet sköt ned ett ryskt jaktplan har fått ryska statliga hetskanalen Sputniks engelskspråkiga version att utbrista ”You Want War? Russia is ready for war!. Det spär bara på upplevelsen av Ryssland som världens nygamla big bad boy. Balterna gör sig beredda och höjer försvarsbudgetar medan Sverige inte orkar mer än att sänka sin budget som andel av BNP fram till 2020...

Läs mer: Sverige visar att man inte är beredd att göra så mycket

I Sverige har Utrikesminister Margot Wallströms alla uttalanden om Israel varit magsårsprövande för landets grånade kader av diplomater. Under flyktingkrisens samlade tyngd började samhällsinstitutioner att svaja, och regeringen fick dra i handbromsen när man upptäckte att man tillsammans med Tyskland var ensamma och gränserna låg öppna. Att ha den mest öppna flyktingpolitiken i världen går så länge det inte kommer för många flyktingar till landets gränser. Åsa Romson grät nästan av besvikelse och frustration medan Gustav Fridolin kallade den egna regeringspolitiken för ett väldigt dåligt förslag. Ett käbblande ingångsvärde för travestera statsminister Stefan Löfven. Allt medan Sverigedemokraterna ökar stadigt i opinionen och till och med i SCB:s stora mätning nått 20 procent.

I Storbritannien valdes Jeremy Corbyn till labourledare och i USA har ingen kunnat peta Donald Trump från tätpositionen som republikanernas presidentkandidat, trots uttalandet som skulle ha fått Ku Klux Klan att rodna. Corbyn nöjer sig med att citera Albaniens diktator Enver Hoxha, men han hade nog också rodnat över smickret.

Även om vissa tröstande saker som habemus Klimatavtal (det blev ett i alla fall), att andelen fattiga i världen fortsätter sjunka, svensk ekonomi är stabil och Norrlandsfönstret blivit ännu större genom att Östersund gick upp i fotbollsallsvenskan så väger det inte upp för allt annat under detta annus horribilis.

Läs mer: Därför räddar inte klimatavtalet Jordens klimat

Det är ett slitet Sverige i en sliten europeisk union som snart ringer lögnens makt från världens gränser ut, om 2016 innebär ring in sanningens makt till oss som famla får du veta först i morgon.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons