Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Arbetslinjen måste gälla även för de högst uppsatta

/
  • Sten Heckscher har lett den utredning som nu borde ligga till grund för ändrade anställningsformer även för de högst uppsatta myndighetspersonerna i vårt land.

Det måste löna sig att arbeta. Den principen är viktig. Därför är det orimligt att generaldirektörer får villkorslöst betalt sedan de entledigats från sitt myndighetsuppdrag och inte längre uträttar något.

Annons

Ska regeringen trovärdigt och framgångsrikt kunna driva arbetslinjen måste linjen gälla hela vägen. Från fabriksgolv, i utbilding och vårdenhet, till offentlig förvaltning, riksdag och regering. Var kort sagt principfast. Ska det städas bland bidrag och stramas upp i samhället rent generellt – för att hålla ordning och skapa långsiktighet i ekonomin – då ska det städas även i de egna kanslierna.

Där i korridorerna tycks det nämligen vara många personella och likvida resurser som förmultnar i väntan på pension. Det vill säga, om de forna myndighetscheferna ens finns på plats, annat än på lönelistan.

Inkomstgarantierna har varit ett irritationsmoment under hela hösten. En onödig lök på laxen till allmänt politikerförakt och skepcis mot det offentliga. Det är hög tid att agera mot det nu.

Nu är förre rikspolischefen Sten Heckscher äntligen klar med sin utredning och förhoppningsvis kan man skyndsamt komma till skott med åtgärder som rättar till felen i nuvarande upplägg.

Det finns ungefär 200 förvaltningsmyndigheter i Sverige, var och en med egen chef. Precis som på andra ställen måste cheferna emellanåt bytas ut i förtid. Ibland tyst och lytt. Ibland med buller och bång.

Men regelverket för begagnade generaldirektörer liknar inget annat på arbetsmarknaden. De garanterats inkomst fram till pension, så kallad inkomstgaranti. Dock utan hänsyn till hur många år det är tills dess.

Det är inget fel med att människor som tar sig an högt uppsatta positioner och svåra uppgifter får bra betalt under tiden, eller att de kan landa lite tryggt i en övergångsfas om anställningen brakar samman. Det är nog nödvändigt om man till sådana här uppdrag ska kunna rekrytera de lämpligaste och mest kompetenta.

Men att placera de i sammanhanget förbrukade, men i övrigt arbetsföra direktörerna i 55-årsåldern på avbytarbänk, fullt och väl avlönade på obegränsad tid – det är däremot ohållbart. Varken av ekonomiska eller ideologiska skäl håller nuvarande deviser.

Det blir liksom svårt att samtidigt motivera övriga medborgare att de måste jobba mer och dessutom fortsätta att göra så efter pensionsålder, för att vi tillsammans ska klara välfärden på sikt.

Sten Heckschers förslag är att dels skärpa reglerna om avräkning mot andra inkomster och dels att höja åldersgränsen för inkomstgaranti till 61 år. Det är två steg i rätt riktning. Regeringen som präglas av principfasthet, inte minst vad gäller arbetslinjen, måste tydliggöra att principerna även gäller i de egna led man närmast förfogar över.

Annons
Annons