Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Annons

Ärkebiskopens valspråk är aningslöst, milt uttryckt

+
Läs senare
/
  • Antje Jackelén tillträder som ny ärkebiskop i juni nästa år. Men redan före hennes installation utgör valet av hennes valspråk en källa till debatt, inte minst utifrån vad som händer i en helt annan världsdel än här i norra Europa.
Ledare

Inbördeskriget i Syrien har sprängt alla fördämningar för vilka grymheter som kan läggas ut på nätet.

 Inför filmande mobilkameror får människor vars sista timmar i livet man inte vill tänka på, sina huvuden närmast slitna från halsen med kniv, därefter håller bödeln triumferande upp trofén. Det är grundscenariot, värre varianter finns.

Nästan alla videoklippen kommer från sunniislamistiska oppositionsgrupper. Och snart sagt alla vedervärdigheter åtföljs av ropen Allahu akbar från en mordbevittnande mobb.

Allahu´akbar är centrala ord i islam. De betyder "Gud är större" och inleder böneutropen från moskéernas minareter. För inte så länge sedan var de nog närmast positivt laddade även för icke-muslimska besökare i islams länder. Få saker kan vara så stämningsladdade som ett böneutrop i tysta gryningen.

Det är hemskt att säga, men för den som följer Syrienkonflikten har två år med vansinnesdåd till ackompanjemang av Allahu akbar förvandlat böneorden till ett ondskans vrål.

Tillträdande ärkebiskopen Antje Jackelén har som valspråk Gud är större. Det är hämtat ur 1:a Johannesbrevet och, hävdar hennes tillskyndare, djupt rotad i kristen tradition. Det sistnämnda låter skruvat. Rimligen låter "Gud är större" främmande och rätt egenartat även för de flesta medlemmar i Svenska kyrkan.

Att texter på kort tid kan laddas med helt andra värden än de ursprungliga, lär Antje Jackelén, som kom till Sverige från Tyskland i vuxen ålder, vara välbekant med. Nationalsången Deutschlandlied är vacker och fram till Tredje riket var första strofen – Deutschland, Deutschland über alles – inte kontroversiell. Efter 1945 har ingen anständig människa sjungit den. Lika lite som Fredrik Reinfeldt skulle få för sig att saluföra arbetslinjen med devisen Arbete befriar.

Antje Jackeléns val av devis är makalöst aningslöst. Men den är vald med omsorg. För den gren av Svenska kyrkan som mest entusiastiskt burit fram henne har samarbete med (sunni)muslimska organisationer getts högsta prioritet. När islamisten Mohammed Omar i sista stund motades ur S-partiledningen i våras blev reaktionerna våldsamma från kyrkovänstern.

När den knivskarpa debattören och författaren Lena Andersson i DN pekade på den nya form av subtil, i flumspråk draperad maktutövning som börjat användas i Svenska kyrkan, bemöttes hon av ett rasande genmäle från den annars så inkännande författaren Ann Heberlein.

Den ibland provokativt ateistiska Lena Andersson föstes nu ihop med Svenska kyrkans konservativa del till en skock reaktionärer: "Det är den fobiska falangen – homofobi och islamofobi går hand i hand med vetenskapsförakt och kvinnoförtryck."

Att föra en debatt på den nivån ter sig helt meningslöst.

Det vi ser är konsekvenserna av ett tålmodigt arbete på att förvandla Svenska kyrkan till en Folkrörelse där tron hamnar på undantag och politiken tar över. Det börjar bli dags att diskutera vad som ska komma efter Svenska kyrkan och hur dess egendom ska förvaltas när den ekonomiska bankrutten följer på den moraliska.

Sven-Olof Lööv

Har du också något att säga?

Skriv en insändare eller debattartikel.

Skriv artikel
Annons
Annons
Annons