Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Det är nu som Sveriges kurs ändras när det gäller statliga jobb och ett samhållet land

+
Läs senare
/
  • Briggen Tre Kronor på Stockholm ström på väg mot en ny kurs. En som är bättre för riket med Tre Kronor.
Ledare

Det började som ännu en historia som bekräftade paradigmet. Skatteverkets besked som tillkännagavs 24:e mars 2015 om att lägga ned skattekontoret i Hudiksvall och på åtta andra orter var en i raden likartade beslut av statliga myndigheter. Verksamheten på en liten ort skulle packa ihop. In med verksamheten till större orter. Stort är rätt. Större är än mer rätt.

Läs mer: Sheriffens slag mot de fattiga fick Sherwoodskogen att resa sig

Generaldirektören Ingemar Hansson hade dragit ett pennstreck över verkligheten. Ett okänsligt och okunnigt om streck om betydelsen för verkligheten utanför Solna Strandväg 22. Men mycket tyder idag på att det Hanssonska strecket blev den utlösande krisen för vad Thomas Kuhn i "De Vetenskapliga revolutionernas struktur" från 1962 kallar för paradigmskifte.

Fenomenet centralisering har varit vad Kuhn menar är normalvetenskap. Vi kan kalla det för norm. Det urbana är det normala. Centrum är effektivast. Problemlösning sker inom ramen för tankemönstret som utgör paradigmet.

Och den urbana normen har Sverige haft länge nu. Så pass länge att den regionala ojämlikheten är tillbaka på 1930-talets nivå. Från 1980 till idag tillhör Gävleborg den största förloraren i landet. I BNP per capita har man sjunkit som en sten från sjunde plats ned till sjuttonde plats konstaterar Kerstin Enflo i SNS-rapporten Regional ojämlikhet i Sverige. Inget annat län har förlorat lika många platser.

Med nedläggningar av statliga jobb; som regementen, tingsrätter, lantmätare och skattekontor har staten gått före i att bygga upp den ojämlikhet som man i 50 år ägnat sig åt att motverka. Statens övergivande av landsändor har skett i en snabbare takt än både jordbruk och industrier har försvunnit. Staten har varit först med att släcka lyset, inte sist.

Att vår tid jämförs med 30-talet pratas det ofta om. Men det är på grund av den allmänna oron i världen och den extrema populismens återfödelse ur en ekonomisk kris samtidigt som revanschistisk makt försöker ändra Europas gränser. Men att en del i vår egen svenska oro också kan bero på att den statliga närvaron och den regionala ojämlikheten är på 30-talsnivå talar färre om. För paradigmet gör att vi inte ser den förklaringen.

Läs mer: Svenska statens problem är stuprören

Samtidigt har det funnits ifrågasättande röster. Är centraliseringen så klok? Måste staden vara norm och periferin problem? Behövs inte staten i hela landet för legitimitet?

När Hansson utlöste krisen med sitt nedläggningsbeslut kunde han inte drömma om att beslutet ett år senare skulle vara i fryslåda i väntan på Statskontorets utredning om de statliga jobbens placering i landet. Och att krisen verkligen kommer att leda till ett nytt paradigm om synen på statens roll i Sverige finns det mycket som talar för i nuläget. De politiska signalerna är tydliga. Övertydliga.

I måndags gästade skatteutskottets ordförande Per Åsling (C) det heroiskt kämpande skattekontoret i Hudiksvall med signalen - kampen fortsätter, motståndet upphör inte och seger är den enda tänkbara utgången. 

En annan som med kraft verkar för paradigmskiftet är också civilminister Ardalan Shekarabi (S) som snabbt var ute och slog fast att staten ska hålla ihop och inte splittra landet. Statskontorets utredning är det första pågående steget, men Shekarabi har redan gått vidare och har nu gett Statens servicecenter uppdrag att leta fram fler verksamheter hos myndigheter som kan samordnas och flyttas ut i landet. Det kan handla om IT, reseadministration, digitala arkiv eller administration av statens 14 000 fordon. 

Civilministern vill vända på logiken och när jag hade honom i soffan på scenen i Grand Hotêls vinterträdgård under Västerbottensdagen (se klippet högst upp i artikeln) var beskedet omöjligt att missförstå, centralisering hotar statens legitimitet. I förlängningen hotar alltså staten sig själv.

– Det har enorm symbolisk betydelse, framför allt handlar det om statens trovärdighet. Den centraliseringsvåg som pågått i statlig förvaltning får inte fortsätta. Det finns inget som säger att centralisering är det bästa sättet att effektivisera myndigheterna. 

Att Skatteverkets generaldirektör Ingemar Hansson ännu inte backat från sin nedläggningslista och att kontoret i Hudiksvall ska avvecklas med metoden svälta räv genom att det råder rekryteringsstopp är på sätt och vis bra.

Det visar bara att paradigmskiftet måste genomföras ända in i kaklet, att inga kryphål får lämnas till centralismens norm för att skiftet ska bli fullständigt. Här måste skiftet slås fast så djupt att det omfattar även orterna utanför regionala centra. Som just Hudiksvall.

Att vi har kommit så här långt ska vi tacka modiga skatteverksanställda, lokalpolitiker och aktivister runt omkring i landet för. Ska vi nå ända fram behövs att politiska krafter som Shekarabi och Åsling får fortsatt stöd för att driva igenom förändringarna. 

Och ja, jag tror att skattekontoret i Hudiksvall blir kvar, och att vi kommer att lyckas. Paradigmskiftet kommer att ske. Det trodde jag inte i mars 2015 när kampen började.

För nu sker vindkantringen.

Läs mer: Så blir utmaningarnas 2016

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Detta är en annons