Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ett land utan drömmare är ett land utan framtid

Annons
Konstfacks vårutställning från 2014. Moa Andersons tanter tar plats, på ett fullständigt naturligt sätt. Foto: Robin Haldert / TT /

Det är förstås svårt att ställa om invanda samhällsmönster. Så länge har det varit arbetsgivarnas marknad.

Överkvalificerade unga människor har konkurrerat om lågkvalificerade jobb. De flesta tröttnade på att kämpa med flera hundra andra om ett arbete vid hamburgerkedjans stekbord. Så nittiotalisterna lämnade uppväxtorterna för studier i universitetsstäderna, caféjobb i Stockholm eller fiskrensning i Norge.

Nu kallas de för bekväma och lata. Alternativt kräsna. För att de gjorde vad de hade lust till i stället för att stirra sig blinda på Arbetsförmedlingens prognoser.

SCB:s senaste arbetskraftsbarometer visar att det saknas utbildad arbetskraft inom en rad områden. Vissa mer bekanta än andra.

Hur länge har det inte saknats lärare inom matematik- och naturorienterande ämnen? Bristen på sjuksköterskor kvarstår (naturligtvis) liksom förskolelärare och speciallärare. Behovet av tandläkare och tandhygienister är mycket större än tillgången.

Det saknas folk inom data/it-branschen, administration, ekonomi och juridik, hotell och restaurang, fordon, transport, bygg och anläggning.

Samhällets behov av journalister och biologer är nog det enda som torde vara tillfredsställt vid det här laget.

Det går att dra flera slutsatser av SCB:s statistik och Arbetsförmedlingens prognoser men den orimligaste måste ändå vara att den yngre generationen borde sluta drömma om ett jobb de är intresserade av och istället anpassa sig efter samhällets behov. (Expressens ledarsida 2/1-2018).

Plåtslagarlärlingen Mattias Almén går på branschens plåtslagarutbildning,Foto: Fredrik Sandberg / SCANPIX

För det första kommer det alltid att finnas människor som ser jobbet som en försörjning i första hand. De utbildar sig oftast till det som efterfrågas, trivs utmärkt men kanske fyller tillvaron med en annan mening utanför arbetet.

För det andra kommer det alltid att finnas de som inte drar gränsen mellan jobb och fritid. Det flyter ihop på gott och ont men är oftast ett eget livsval (alternativt för höga krav från arbetsgivaren). Förutsättningen är förstås att den enskilde har ett brinnande intresse för sitt värv.

För det tredje framställs alltid den yngre generationen som lat och oengagerad vilket sällan stämmer utan handlar mer om en oförståelse över generationsgränser.

Många arbetsgivare förstår att de måste anpassa sina arbetsplatser för att locka den arbetskraft de behöver. Det är nittiotalisterna som kommer att ta över de närmaste åren så det är bara att ta reda på och anpassa sig efter deras prioriteringar.

Den svenska välfärden har haft svårt att förstå arbetsmiljöns betydelse för människors yrkesval. Hur kan någon förvånas över att unga inte söker sig till sjuksköterskekarriären, hemtjänsten eller lärarjobben så länge arbetsplatserna beskrivs genom kaosreportage?

Jens Nylander från Hudiksvall som startade elektronikföretaget Jens of Sweden 2003 och nu driver företaget Automile i Silicon Valley, gav intressanta råd i helahälsingland.se när han var hemma över jul: "Tänk så stort du kan. Oavsett om du är i Hudiksvall eller på någon annan plats på jorden har du samma möjligheter. Skillnaden är att när man är i Silicon Valley känns det som att vara i hjärtat av allt. Då växer man som människa och känner att man kan lyckas. Det är viktigt med ett tillåtande klimat kring den enskilde – misslyckas gör man hela tiden, skit i det och fortsätt."

Här kommer ett annat råd: Ska du skaffa dig en utbildning är en första förutsättning att du är intresserad av ämnet. Annars blir både utbildningen och det framtida yrkeslivet outhärdligt.

Utan drömmare stannar Sverige. och den kollektiva tankeverksamheten blir ännu snävare.

Vi behöver både besjälade konstnärer och hantverksskickliga plåtslagare.

Annons
Annons
Annons