Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Feministerna satte agendan

/

Annons

Almedalsveckan 2014 kom att bli feministernas vecka. Var än man rörde sig i Almedalen hördes Schymans röst, från en scen, från en teveskärm eller från ett torg. Och när hon inte hördes syntes rosa ballonger, rosa demonstrationer och mängder av aktiviteter i feminismens tecken.

De som hoppas att Fi ska tåga in i riksdagen i september gör det inte sällan med argumentet att partiet behövs för att väcka övriga partier. Detta har Fi redan lyckats med. Alla har pratat feminism och jämställdhet under årets vecka. Visserligen är Reinfeldt fortfarande försiktig med just F-ordet, men Björklund lyckades få in frågan om jämställdhet i alla delar av sitt tal, som hölls framför en banderoll med texten "Feminism utan socialism".

Vid sidan av feministerna var det ändå Alliansen som lyckades bäst med sina utspel. Sverigebygget fick stor uppmärksamhet, Reinfeldts tal var ett sant statsmannatal som övertygade. Trots detta agerade Alliansen något som om de vore i opposition, medan de verkliga oppositionspartierna (S) (V) och (MP) har uppfört sig som om de redan vunnit valet. Medan de riktat sina tal till redan frälsta och säkerligen lyckats peppa inför varelsen har Allianspartierna vänt sig mer till osäkra väljare, slagit mot oppositionen nästan som om de rödgröna redan regerade. Tydligt är att valet inte avgörs förrän på valdagen, än kan mycket hända.

Men Almedalsveckan är inte bara partipolitik och partipolitiska utspel. Mediebilden kan göra gällande att veckan handlar om politiker och journalister som dricker rosévin och kramas. Vilket också sker på mingel, fester och krogar runt om i Visby under veckan. Men de av de 30000 personer som sökt sig till Visby är de flesta inte journalister eller politiker. Majoriteten är engagerade individer som representerar olika organisationer och företag, som arbetar hårt och lägger sig i tid på kvällarna, som håller seminarier, knyter kontakter och sår frön till fortsatt engagemang och projekt som lever vidare långt utanför Gotland.

Det har även talats om nazisterna som enligt vissa tycks ha tagit över Almedalsveckan. Det stämmer inte. Svenskarnas parti var på plats under hela veckan, och uppförde sig hotfullt och skrämmande för dem som kom i deras väg. Men de var få, marginaliserade och har fått mer utrymme än de faktiskt förtjänar. Dessutom markerade de etablerade partierna tydligt mot rasism. Mängder av seminarier handlade om mångfald och hade antirasistisk prägel, även om flera av dessa arrangemang var påtagligt vita till färgen.

En fråga som många ställt sig är vad som kommer att hända om Fi tar sig in i riksdagen och alla sittande partier blir kvar. Att utöka veckan med ännu en dag ter sig omöjligt. Redan idag är det en riktig nitlott att tala under helgen. Många verkar trötta på spektaklet och mycket kritik har framförts mot hela upplägget. Ordet odemokratiskt har dykt upp flera gånger och kanske kan det vara så att veckan nått sin peak och att vi nästa år kommer att se en backlash efter år av besöksrekord, arrangemangsrekord och inkomstrekord för Visbys restauranger. Å andra sidan pratades det redan 2010 om att veckan peakat, att den kanske spelat ut sin roll och inte kunde bli större. Det blev den.

Annons
Annons
Annons