Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fi:s fenomenala framgångar

/

Annons

Samtidigt som Jimmie Åkesson (SD) talade från stora scenen i Almedalen, kallade Gudrun Schyman till fest i ruinen i Visby. Därför att "SD:s politik bygger på hat, Fi:s på kärlek", som partiledaren själv uttryckte sig på onsdagen.

Flummig, vänsterretorik skulle kritikerna säkert kunna avfärda kärleksbudskapen. Men nog finns det anledning att fundera kring Feministiskt initiativs fenomenala framgångar detta supervalår.

Mot alla odds, uträknade av alla förståsigpåare, hårt kritiserade av politiska motståndare, har det rosa partiet klarat sig hela vägen till Bryssel, satsar med full kraft mot riksdagen och har listor till region- och kommunval i flera delar av landet.

Och nu börjar statsvetarna dra öronen åt sig. Opinionsmätningar visar att Fi skulle få fem procent om det vore val till riksdagen i dag.

Så där anhängarna till SD är lika testosteronstinna som det politiska budskapet är antifeministiskt, SD föreslår fördubblat vårdnadsbidrag, sambeskattning och en försvagad abortlag, satsar Fi på att vara det antirasistiska alternativet. En riktig strategi eftersom SD just har svårt att locka kvinnor till partiet, medan Donners plats i Visby fylls till bredden av just kvinnor, där Gudrun Schyman håller hov.

Men det är självfallet inte hela förklaringen. När Fi startade som ett politiskt alternativ präglades alla nyheter kring de glada entusiasterna av interna stridigheter och perifera frågor. Kvinnor i partiledningen gjorde det ena märkliga utspelet efter det andra. Avhoppen avlöste varann. Nu har man mognat, förstått vad som är de angelägna jämställdhetsfrågorna och begripit vikten av seriösa samarbetspartners.

På onsdagen, när Fi vill debattera arbetsmarknadspolitik, bjuds såväl Kommunal som Vårdförbundet in, två totalt kvinnodominerade fackförbund. Fyllda av entusiasm och stridslystnad är de alla övertygade om att det är nu det ska hända. Nu ska undersköterskans arbete värderas på samma sätt som bilmekanikerns. Nu ska kampen för sjuksköterskornas ingångslöner bära frukt. Så uppenbart att de inspirerar varann.

Gudrun Schyman raljerar om att hon och hennes parti beskylls för att inte kunna räkna. Reformerna är utopiska, för många och skulle kosta en biljon var det någon som kom fram till. Så därför levererade Fi en ekonomisk rapport på onsdagen, som till största delen handlade om vilka skattehöjningar som ska genomföras för att ha råd med kortare arbetsdag, gratis kollektivtrafik, höjd garantipension med mera.

Förmodligen räknas en och annan krona in i ett nedlagt försvar också.

Man kan tycka vad man vill, men det går inte att skoja bort feministerna. Fi är ett huvudbry för såväl Socialdemokraterna som LO. Och borde också vara det för Folkpartiet som på sin senaste kongress hävdade att jämställdhetsfrågan skulle bli en valfråga. Maria Arnholm var den mycket trovärdiga garanten. Men vad hände sedan? Lite dribbel om pappamånader och sedan tystnad.

Om partiet fortsättningsvis möts med motargument som att det leds av en gammal kommunist är vi alla förlorare. Men om de andra partierna förstår Fi:s attraktionskraft och tar "hela lönen och halva makten" på allvar, har landets kvinnor allt att vinna.

Annons
Annons
Annons