Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Frankrike stod stadigt i stormen som piskades på av datastöld och Kremls troll

Enfants de la Patrie har sagt sitt. Vive La France!
Frankrike blev den bastion som till sist höll i populismens vredgade stormtid. Mot Femte Republikens vågbrytare kunde inte de rytande vindarna från det kalla havet piska vågarna höga nog för att nå ända fram.

Annons

Emmanuel Macrons anhängare ser segertalet från glaspyramiden i Louvren.  Macron blir Frankrikes yngsta president någonsin.

Den här gången alltså.

Men det kommer fler prövningar.

Även om Emmanuel Macrons seger var betydligt större än väntad mot Marine Le Pen ska man inte glömma att omkring en tredjedel som lade sina röster i söndagens val valde Le Pen. Marine slog sin far Jean-Maries röstsiffror från 2002 med hästlängder.

Många som röstade på Macron gjorde inte det för övertygelse om Macrons förträfflighet, utan just för att vara den demokratiska vågbrytaren som höll fascismen med det mjuka ansiktet borta den här gången.

Front Nationals segertåg på landsbygden är en krissignal för fransk demokratisk vänster som havererade under trycket både från vänsterextremisten Mélenchon i första omgången och Le Pen.

Läs mer: Vilken väg väljer Frankrike?

Det är också en varning till Macron.

Hjulen i ekonomin måste komma i rullning efter ett krisartat decennium. Reformbehovet i den franska ekonomin är stort. I en krönika i DI konstaterar Henrik Mitelman att Frankrike skulle behöva Göran Persson och Carl Bildt.

Hur Macron ska lyckas med allt som behöver göras påverkas av generalförsamlingsvalet som ligger runt knuten. Just nu är monsieur le président en president utan ett parti. Hinner han mobilisera för att få ett parlamentariskt stöd?

Risken är stor att besvikelserna blir många. Jobb och säkerhet måste grejas. Samtidigt har EU fått en andpaus att jobba vidare med att komma igenom Brexit och vilken väg unionen ska välja för framtiden. På andra sidan börjar Marine Le Pen arbetet med att nå presidentposten 2022 istället.

Läs mer: Slaget om Paris får inte väst förlora

Marine Le Pen dyker upp igen.

Läs mer: Ryssland hotar demokratin

Om inte Macron tillsammans med EU-ledare som Juncker, Tusk, Merkel och Löfven levererar är risken stor att vi nu får se den Femte Republikens siste president.

Macron får med sig en dödskyss, From Russia With Love, från Kreml in i sitt presidentskap. Kort innan valet släpptes en stor datastöld från Macrons medarbetare.

Macrons stab kallade den ”enorm och samordnad”. Av vad som är känt hittills har förfalskningar blandats med autentiska dokument. En stor mängd konton på sociala medier har jobbat frenetiskt och samordnat för att sprida det.

Även om det inte kunde påverka valutgången så är det här något som kommer att förpesta fransk politik under en längre tid. Hackningen är en perfekt grogrund för konspirationsteorier, något redan även svenskspråkiga twitterkonton försöker odla.

Stölden stämmer väl in på det mönster som setts mot politiker i USA, Nederländerna, Tyskland och Norge där spåren pekar österut. Kremls långsiktiga mål är att underminera västlig demokrati, samt bryta sönder EU och Nato. Här gör man vad man kan för att hjälpa stormen på vägen.

Det som hände i Frankrike får vi räkna med kommer att hända igen. Först i Tyskland i höst, sedan i Sverige i valet 2018 och i hela Europa under Europaparlamentsvalet 2019.

Läs mer: Då sanningen försvinner väntar den postdemokratiska världen

Emmanuel Macron.

Men när Europadagen firas under tisdagen kommer det ändå vara med stor lättnad i högtidstalen.

För om vi inte hade EU skulle vi behöva uppfinna unionen. Vi behöver arbeta tillsammans för ekonomiskt välstånd och konkurrenskraft, för att undvika krig och nationell chauvinism, för att tackla klimathotet, terrorismen, säkerhetshotet från Ryssland och migrationen.

Ensamma kan vi inte heller lösa utmaningarna som robotisering och artificiell intelligens kommer att föra med sig.

Och vi får fortsätta arbeta för att vi har våra bästa dagar framför oss. Det är dags att leverera för mänsklighetens bästa. Isolationism, realpolitik, hat, auktoritära regimer är aldrig långt bort när vi blir rädda och tappar hoppet. Merci, La France.

Le jour de gloire est arrivé!

Contre nous de la tyrannie.

Läs mer: Lyssna inte på sirenerna efter sommaren då världen blev galen

Detta är en ledartext av Patrik Oksanen, som skriver om säkerhets- och försvarspolitik för flera av MittMedia-koncernens liberala och centerpartistiska ledarsidor. Oksanen är till vardags politisk redaktör för Hudiksvalls Tidning (c).

Annons
Annons
Annons