Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Fritt vårdval även efter valet?

/

Den socialdemokratiska ledningens senaste vallöfte om att begränsa privata aktörer i vården, ställer till det för partikamraternas landsting.

Annons

Självfallet är det en flirt med de väljare som kan förvillas att tro att Vänsterns stopp på vinster i välfärden är saliggörande.

Men på vilket ben ska de stå, de landstingsråd som har att sköta ett landsting där det fria vårdvalet gäller och där privata sjukhus och hälsocentraler fungerar alldeles utmärkt? Och där planer finns på att vårdvalssystemet kan utveckla specialistvården?

Det fungerar si-så-där konstaterar regeringens samordnare för vårdval, Roger Molin som fanns på plats i landstinget Gävleborgs panel i Almedalen där diskussionsrubriken löd: Hjälper eller stjälper vårdvalssystem i specialiserad vård möjligheterna till en jämlik vård?

Si-så-där syftar på hans eget uppdrag och landstingens gehör för att anamma reformen och vidareutveckla den.

Det fria vårdvalet har inget egenvärde utan syftar naturligtvis till att få in utvecklingskraft i vården, att få till stånd ett kreativt samarbete mellan offentligt och privat. Att föra makten över arbetet till de som utför och skapa attraktiva arbetsplatser. Och för landstingens del, ett sätt att kunna behålla specialistkompetensen. I slutänden, till fromma för patienterna.

I stället har det blivit allt vanligare att använda reformen som en sista lösning på en krisande enhet. Och så när det går åt pipan har man en syndabock, det privata. Eller så förbehålls det fria vårdvalet enklare vårdformer, som starroperationer till exempel, vilket kanske inte leder till något slags vårdrevolution eller ökad kvalitativ och jämlik vård i hela landet.

Brist på tilltro, brist på dialog mellan profession och beställare, diskrepans mellan vad som utlovas och faktiskt utförs. Läkarförbundets Heidi Stensmyren var kanske inte stentuff i sin kritik men pekade på svårigheterna att arbeta i organisationer där det sägs en sak i regeringen, men något helt annat hos landstingsmajoriteterna.

Moderatorn tappade tyvärr den intressantaste tråden som en överläkare i auditoriet ställde: Varför diskuterar vi en utveckling av det fria vårdvalet när vi inte ens vet om det finns kvar efter valet?

Självfallet. Inte kan tio specialister gå ihop och starta ett privat alternativ om mattan dras undan i september. I vårdsektorn handlar det om miljoninvesteringar, kanske miljarder.

Blocköverskridande överenskommelser skämtades tyvärr bort med en handuppräckning hos dem som trodde på fortsatt blockpolitik.

Att det socialdemokratiska landstingsrådet är trött på den detaljstyrda vården och i stället för politisk polarisering tycker att man ska sätta sig ner och fråga sig vad man vill åstadkomma, känns bara beklämmande. Därom borde klarhet råda innan man sätter sig som högst ansvarig för vården, i vilket landsting som helst.

Och ska man tro publiken, så är blockpolitikens era förbi. Men det är en annan diskussion.

Annons
Annons
Annons