Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Gustaf Svenungsson: Mer arbete och mindre boule i framtiden

2010 behövde varje arbetande person i Sverige försörja 2,14 personer, inklusive sig själv, enligt SCB. 2030 kommer försörjningsbördan ha ökat till från 2,14 till 2,35 personer. Färre ska försörja fler.

Annons

Sin framtida pension är kanske inte det roligaste ämnet att prata om när man är 25 år och precis ska ge sig ut i arbetslivet. Det är inte heller roligt för unga att tänka på att de antagligen behöver skjuta upp planerna på boule och ledighet några år eftersom de inte kommer gå i pension vid 65 års ålder, utan snarare vid 75 års ålder. Risken är annars stor för att nittiotalisterna får en pension på knappt 40 procent av sin slutlön, jämfört med dagens 65-åringar som får 50 procent, varnade Swedbank nyligen för.

För att råda bot på detta föreslår Arturo Arque, privatekonom på Swedbank, fyra saker. En höjd pensionsålder, högre tjänstepensionsinbetalningar mot en minskad lön, att mer pengar skjuts in i allmänna pensionen och det väldigt radikala förslaget att hushållen själva tar ansvar för sitt pensionssparande.

Det är inte roligt för unga att tänka på att de antagligen behöver skjuta upp planerna på boule och ledighet några år eftersom de inte kommer gå i pension vid 65 års ålder, utan snarare vid 75 års ålder

Med tanke på att människor ogärna vill se sin lön minska, sin skatt öka och Sveriges bristande tilltro till människors eget ansvarstagande känns det första alternativet som de mest troliga.

Men när Fredrik Reinfeldt 2012 flaggade för att det i framtiden skulle vara tvunget att jobba längre, kanske hela vägen upp till 75 år, blev folk väldigt arga. Inte minsann skulle de behöva jobba längre än till 65 år, som om det är någon helig gräns. Intressant att notera är att när folkpensionen infördes 1913 sattes pensionsåldern till 67 år medan medellivslängden var 60 år. I dag är medellivslängden 82 år.

År 2012 beräknades det att Sveriges befolkning skulle öka med 900 000 personer fram till 2030. Gruppen pensionärer troddes öka med 600 000 personer och gruppen 0-19 år med 200 000 personer. De som ska betala för de andra två grupperna, 20 till 65-åringarna, förväntades öka med 150 000 personer.

Inte minsann skulle de behöva jobba längre än till 65 år, som om det är någon helig gräns.

2010 behövde varje arbetande person i Sverige försörja 2,14 personer, inklusive sig själv, enligt SCB. Om förvärvsfrekvensen, andelen av befolkningen som jobbar, ligger kvar på samma nivå 2030 som 2010 kommer försörjningsbördan ha ökat till från 2,14 till 2,35 personer. Färre ska försörja fler.

Det säger ju sig självt att om försörjningsbördan ökar kommer pensionerna bli lägre, eftersom allt fler kräver att få vara med och dela på pengarna.

För att dagens unga inte ska behöva se sina pensioner minska måste försörjningsbördan vara lika stor, eller ännu hellre minska. Om bördan ska vara lika stor 2030 som den var 2010 måste 600 000 mer människor i arbete. Det är 460 000 fler än vad som kommer arbete med en bibehållen förvärvsfrekvens.

Det absolut lättaste sättet att öka förvärvsfrekvensen, och på så sätt rädda ungdomars pensioner, är att vi jobbar längre. För varje extra år som äldre arbetar ökar nämligen antalet sysselsatta med 90 000 personer.

Även Folksam har nyligen släppt en rapport om framtidens pensioner. Pensionen för en person som är född 1990 och som jobbat heltid till 67 års ålder kommer vara 13 740 kr i månaden enligt Folksam. En person som inte jobbat en enda dag i hela sitt liv kan samtidigt casha ut 12 040 kr i månaden. Det ger inte direkt stora drivkrafter för att jobba längre i livet, eller ens för att jobba.

Annons
Annons
Annons