Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Infrastrukturministern borde lyssna på Miljöpartiets tjuvnyp om tågen

Infrastrukturministern har större problem än Bromanderaffären. Att lägga 30 miljarder kronor på ett kritiserat signalsystem för tågtrafiken är betydligt mer ekonomiskt oansvarigt än att en statssekreterare reser i business Class och bor på lyxhotell. Även om det senare naturligtvis var klandervärt.

Annons

Så här får det inte gå till:

"Branschföreningen – och därmed alla järnvägsföretag som är aktiva på det svenska järnvägsnätet – har lämnats helt utanför principgodkännandeprocessen."

Citatet kommer från ett brev som branschföreningen Tågoperatörerna har skickat till Sveriges infrastrukturminister Anna Johansson (S). Dagens nyheter var först att uppmärksamma detta. I regeringens infrastrukturproposition finns planerna på ett nytt signalsystem för tågtrafiken med, till en kostnad på 30 miljarder kronor. Kritiken gentemot det beslutet är flera.

För mig framstår det som direkt omdömeslöst att pressa igenom en investering på långt över 30 miljarder kronor utan att ens låta tågoperatörerna komma till tals.

Det menar Anders Åkesson (C) infrastrukturpolitisk talesperson.

För det första är inte beslutet om ett nytt signalsystem förankrat hos de aktörer som använder järnvägen. Precis som Tågoperatörerna skriver i sitt brev har man lämnats helt utanför processen. Det innebär att aktörer som det statligt ägda gruvbolaget LKAB, som står för 95 procent av EU:s järnmalmsexport inte involverats. Eller lika statligt ägda SJ som står för de flesta persontransporter på järnvägen inte involverats. Det är inte klädsamt för en svensk infrastrukturminister att arbeta på det viset.

För det andra är det inget fel på dagens signalsystem. Det av regeringen upplevde behovet av att investera i ett nytt system kommer från EU:s vision om ett gemensamt signalsystem. Frågan är dock ifall det EU-gemensamma systemet är bättre än det svenska, Tågoperatörerna lyfter flera frågetecken avseende funktionalitet och rekommenderar regeringen att avvakta med investeringen tills dess att frågetecknen är lösta.

För det tredje är kostnaden otroligt hög. I en tid där svensk järnväg måste rustas upp är det viktigt att regeringen prioriterar vilka åtgärder som skall göras och i vilken ordning. Genom att pausa införandet av ett nytt signalsystem så skulle 30 miljarder frigöras till tidigarelagda investeringar i växlar och spår. Åtgärder som skulle förbättra för gods- och persontransporter på järnväg.

För det fjärde saknar infrastrukturministern stöd i riksdagen för den här politiken. Karin Svensson Smith (MP) som är trafikutskottets ordförande är mycket kritisk till förslaget:

Jag tycker att operatörerna har rätt i att man ska skjuta på systemet. Det kan vara fel att investera i det som kan ha blivit gårdagens system.

Det är för övrigt inte första gången Svensson Smith (MP) kritiserar infrastrukturministern om tågpolitiken. Några dagar innan lämnade hon skarp kritik efter infrastrukturministern inte skickat ut en utredning om framtiden för tågtrafiken ut på remiss, trots att det gått 10 månader.

Ska man komma med förslag från regeringen måste man först skicka en utredning på remiss. Men jag har bara fått svar från departementet att frågan är under beredning.

Hon stannar inte där i sin kritik utan pekar också ut infrastrukturministerns tidigare statssekreterare Bromander som fick sparken för sina resor.

Han kanske funderat på remissdirektiven när han varit ute på sina resor, vad vet jag?

Infrastrukturminister Anna Johansson (S) har inte lyssnat på Tågoperatörerna. Kanske kan hon lyssna på Karin Svensson Smith (MP)?

Om det är något Miljöpartiet behöver just nu så är det en seger.

Annons
Annons
Annons