Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Kommunistiska Partiet svarar Petter Bergner: "Vi kommunister har dragit lärdom"

Annons

Petter Bergner är upprörd över publiceringen av min intervju med Kajsa Ekis Ekman i arbetartidningen Proletären. För en liberal som Bergner borde det inte vara konstigt att Ekis medverkar i olika medier, även sådana som man inte är helt överens med. Genom att bryta åsikter blir man oftast klokare.

Kommunistiska Partiets sätter klass mot klass.

Läs även: Ledande vänsterintellektuell gullar med Stalins arvtagare

Men dagens liberala elit har blivit så självgoda att de inte anser sig behöva lyssna på andra. När folket inte tycker som liberalerna är man snabba på att dumförklara folket.

Petter Bergner vill diskutera den byråkratiska stormaktsunion som föll samman i slutet av förra århundradet. Ett sammanbrott som berodde på att de styrande allt mer skiljdes från folket. Vi kommunister har dragit lärdomen att socialism inte kan existera utan demokrati och att folkvalda måste leva under samma förhållanden som folket. När makten skiljs från folket ruttnar samhället inifrån.

Författaren och vänsterdebattören Kajsa Ekis Ekman berömmer kommunisterna.

Vad har Bergner dragit för slutsatser av dagens odemokratiska stormaktsunion EU? Förmodligen är hans slutsats efter folkets seger i svenska EMU-folkomröstningen och brittiska Brexitomröstningen att folket ska ha ännu mindre att säga till om.

Sveriges före detta demokratiminister, liberalen Birgitta Olsson, jämförde efter Brexitomröstningen folkomröstningar med att öppna Pandoras ask, det vill säga släppa ut allt elände i världen.

Om Bergner är en ärlig demokrat har han mycket att göra för att hålla rent och ta ställning mot det verkliga hot mot demokratin som kommer från Bryssel och den svenska eliten i Stockholm.

Robert Mathiasson

Ordförande i Kommunistiska Partiet

Svar direkt: Jag har noterat att Kommunistiska Partiet har börjat förnya sig, men i flera avseenden är partiet alltjämt problematiskt ur demokratisynpunkt.

Ännu på 90-talet försvarade dåvarande KPML(r) med stor frenesi Stalin, bland annat genom att ge ut broschyrer där regimens brutalitet slätades över, som vore det frågan om "klasskamp" och nödvändig hårdhet i en svår tid. Partiet har idylliserat den epok där terrorväldet byggdes upp samtidigt som man har kritiserat Stalins "revisionistiska" efterföljare.

Josef Stalin, en hänsynslös diktator som Kommunistiska Partiet läser.

Även i partiets mer sentida historieanalyser har man utgått från idén om en urartning som förstörde socialismen i Sovjetunionen. I partiets skriftserie "För en levande och läraktig socialism" skriver Anders Carlsson (partiledare 1999-2014) exempelvis om en "byråkratism" som uppstod och sedan ställde till det, men som Stalin själv var skarpsinnig nog att varna för i ett tidigt skede.

Intrycket att KP inte alls har dragit lärdom av kommunismens historiska erfarenheter förstärks när man läser partiets principprogram, där man bland annat slår fast följande: "Den socialistiska demokratin varken utesluter eller förutsätter flerpartisystem. Formerna bestäms av de förhållanden under vilka socialismen byggs, av klasskampen."

Vi kan alltså mycket väl få ett enpartisystem med ett enda härskande parti, om Robert Mathiasson och hans kamrater får som de vill. Deras socialism rymmer nämligen sådana möjligheter. På motsvarande vis förkunnar man att arbetarna och deras bundsförvanter måste vara beredda på väpnad kamp och att den nya statsmakten ska skydda socialismen från "kontrarevolution".

Mot en sådan bakgrund blir åtminstone inte jag lugnad av Robert Mathiassons försäkran om att kommunisterna i dag är pålitliga demokrater som har gjort sin hemläxa. Det verkar nämligen precis tvärtom.

När den vänsterintellektuella Kajsa Ekis Ekman gullar med ett sådant parti faller det oundvikligen en skugga även över henne.

Annons
Annons
Annons