Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Resa över hav ger perspektiv på insikten aldrig mer ensamma

/
  • På andra sidan ett hav får man andra perspektiv jämfört med att befinna sig mitt i primalskrikens svenska debatt.


Vilka är vi?
Är vi rädda, stänger in oss och vill vara ensamma och hoppas att världen låter oss vara? Oavsett om det handlar om terrorism, flyktingkris, klimathot eller ett stort och stöddigt grannland som har lite svårt med att hantera det där med ditt och mitt?
Vilka är vi, egentligen?

Annons

Det var varit en vecka då vem som helst skulle kunna ha tappat nerverna. Först MSB:s veckorapport som pekar på att flyktingkrisen börjar se begynnande utträngningseffekter inom hälso- och sjukvård samt socialtjänst. En länsstyrelse beräknar att uthålligheten inom vissa verksamheter räcker till mitten av december. Fler tältläger planeras, Gävleborg kan få sitt första på Gävle övningsfält.

Sedan har vi terrorhotet. I veckan gick hotnivån upp på nivå fyra av fem, där Säkerhetspolisen efter en intensiv terroristjakt kunde gripa en utpekad misstänkt terrorist.

Läs mer: TV+TEXT - Väntat besked om höjd säkerhetsnivå efter terrordåden i Frankrike

Blir vi rädda? Stänger vi in oss?

Vilka är vi?

Under hösten har jag fått anledning att reflektera kring frågan med distans från Sverige. Resor till några av våra närmaste huvudstäder för samtal om den tid vi lever i ger perspektiv på den svenska twitterokratins primalvrål.

I Riga var det mycket tal om att vi kommer att behöva lösa saker tillsammans i EU och att vi behöver visa varandra mycket solidaritet för att ta oss över den nuvarande krisen. Just nu befinner jag mig i Tallinn där jag bland annat träffat parlamentariker samt fått möjligheten att samtala med Estlands utrikesminister Marina Kaljurand. Budskapet är det samma. Vi behöver varandra.

Kaljurand är ny på utrikesministerposten och är något så ovanligt som en opolitisk utrikesminister utan partibok. Hon är istället rekryterad för att hon är en toppdiplomat som varit i Moskva såväl som Washington, och som dessutom varit diplomat lika länge som Estland varit självständigt. Och när man samtalar med henne så är det tydligt att Estland vet vilka de är.

Landets nationella strategi sedan den andra självständigheten har varit aldrig mer ensamma. Ett ensamt Estland utan vänner och sammanhang dukade under 1940 när Sovjetunionen ockuperade landet. I praktiken avgjordes hela Baltikums öde när Hitler och Stalin styckade östra Europa mellan sig. Ensam är svag, och ensam klarar inte av utmaningarna är läxan bakom mottot aldrig mer ensamma.

– Vi trodde före andra världskriget att ett litet neutralt land kunde vara självständigt. Olyckligtvis fungerade inte verkligheten så. Vårt mål har sedan självständigheten 1991 varit att vi ska komma med i så många internationella organisationer som vi delar värderingarna med.

Estland som tillhör topp tre i Europa med andel invånare födda utanför landets gränser har inte varit någon stor flyktingmottagare i krisen.

Men landet står bakom den fördelningsnyckel som EU nu gjort för att dela bördan, och budskapet till Stefan Löfven och Sverige är att Estland är beredd att stödja Sveriges begäran om hjälp i flyktingkrisen. Det handlar både om att ställa sig bakom Sveriges vädjan i ministerrådet men också praktiskt att ta sitt ansvar genom att avlasta Sverige i flyktingkrisen

– Solidaritet är extremt viktigt i Europa. Det inte bara en slogan, det är en praktisk sak. Vi har hört Sveriges vädjan och vi vill bistå inom ramen för regelverket som EU har kommit fram till.

Så frågan är, vilka är vi?

EU har tagit stryk de senaste åren av en lång rad tuffa kriser, som Grekland, Rysslands invasion av Ukraina, flyktingkrisen, terrorhotet och den ekonomiska krisen. Storbritannien ska också folkomrösta om fortsatt medlemskap. Blir svaret från 28 medlemsländer att var och en är sig själv närmast kommer det att slut illa. Blir svaret på vilka vi är att vi är några som löser problem och utmaningar tillsammans så kan Europa ta sig in i 2020-talet starkare än någonsin tidigare.

Tiden vi lever i just nu är en brytningstid på många sätt. Vi har mycket att göra, både för att lösa våra egna problem men också bidra till att lösa andras problem.

Har vi modet och klokskapen att komma till samma slutsats som Estland kom fram till 1991; att aldrig mer vara ensamma?

Frågan att ställa sig är vilka är vi, egentligen? Och hur löser vi våra problem? Det är frågor som aldrig varit viktigare än nu.

Att resa över ett hav ger perspektiv på kusten i fjärran.

Läs mer om EU och säkerhetspolitik från Patrik Oksanen:

Efter Paris så kommer terrordåden att påverka oss

Allt fler uppgifter - Ryssland skickar flyktingar över gränsen

Ubåtsoperationen - målet kan ha varit svenska kommunikationskablar

Starka politiska reaktioner "Galenskap med fler gasledningar i Östersjön"

Stoppa de nya ryska gasledningarna i Östersjön

Lyssna på de baltiska signalerna om Vitryssland

Festung Europa blir resultatet om EU inte klarar flyktingkrisen

Analys: Därför sa Centerpartiet Ja till Nato - "Hoberna som lämnat Fylke"

Onda imperiets återkomst avspeglas inte i nådiga luntan

Tre segrar för den ryska ubåtsdesinformationen

Sverige snackar medan Finland agerar

Vad säger Ryssland egentligen?

Ryska Påsken - uppvaknandet som kom av sig

Fotnot: En längre intervju med Marina Kaljurand kommer att publiceras i december i Podd72, en podd om att vara redo, om kriser, katastrofer, prepping, säkerhetspolitik och informationskrig

Annons
Annons
Annons