Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Lägg ned Folkpartiet och bespara oss lidandet

+
Läs senare
/
Ledare

Som ett nyårslöfte börjar ryktesspridningen om att Jan Björklund snart får sparken. Det förtjänar han.

Partiet har rasat i opinionen sedan 2002 och är idag riksdagens näst minsta parti. Efter valet har man fortsatt tappa stöd i opinionen och samlar i dag endast 4,1 procent. Att Björklund skulle leda partiet i nästa valrörelse är därför direkt uteslutet.

Men alla alternativ är minst lika dåliga

I stället påbörjas dragkampen mellan Birgitta Ohlsson och Erik Ullenhag. Problemet är att ingen av kandidaterna är särskilt intressanta eller engagerande längre.

Birgitta Ohlsson var som bäst mellan 2002-2010. Men tiden som minister har fått hennes glans att flagna. I dag mest förknippad med en extra pappamånad. Knappast valvinnande. Dessutom är hennes tidigare unika position som liberal feminist utsatt för konkurrens av andra politiska företrädare. Som gör det bättre.

Erik Ullenhag tycks vara uppskattad inom Folkpartiet. Varför undrar vi andra. Han har aldrig tagit en intressant position i svensk politik. Aldrig tagit en strid för något eller vågat sticka ut hakan ur den blekblå mittfåran. Utsparkad ur riksdagen 2010.

Folkpartiet behöver en partiledare med superkrafter. Inte någon som är passé eller banal.

Egentligen kan man fråga sig vad syftet med Folkpartiet är. Socialliberalismen är i dag mycket otydlig och den ideologiska tråden avklippt. Dessutom är det förmodligen Sveriges absolut tråkigaste parti.

Ungefär som Kristdemokraterna: bror duktig och viktigpetter, ingen alkohol eller tobak. Fast utan gud. Kristdemokraterna har i varje fall en konservativ familjepolitik och pingstvänner som livar upp den politiska debatten. Folkpartiet har sin skolpolitik. Och kärnkraften. Det gick ju sådär.

Den styrka Folkpartiet fortfarande bär upp i riksdagen är ledamöterna som brinner för mänskliga rättigheter och att rädda världen. Ge ledamöterna ett jobb på UD och Sida. Annars går den kompetensen förlorad.

Föreställ er en bostadsrättsförening. Folkpartisten får gärna vara ordförande eller kassör. Men gud förbjude sambo eller granne i dörren bredvid. Vardagen blir lidande. Helger och kvällar skittråkiga. Folkpartisten är smart men inte särskilt omtyckt. Folkpartisten är en hök i tvättstugan. Säpo vid sopstationen. Och tvekar inte att knacka på eller sätta upp arga lappar i trappuppgången.

Och det är inget som går att reparera med en ny partiledare.

Lägg ner skiten. Jag orkar inte hålla tillbaka narkolepsin var gång den där blåklinten tvunget ska kika fram i tv-rutan.

Andra ledarkrönikor av Marcus Persson

Jag är trött på entonig Stockholmsfixering

Moderaternas landsbygdsbluff

Miljöpartiet är glada amatörer

Hotet mot landsbygden när S viker sig för MP

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons