Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Magnus Demervall skriver om morfars minne som ett arv att vårda

/

Det mesta är sig likt i lagården som när du gick dit efter vårt morgonkaffe tillsammans när jag var tre år. Djuren är borta, men dina saker är fortfarande kvar på sina ställen. Det finns bara ljusa minnen. Ändå smärtar det när jag påminns att det nu är fyra år sen du gick bort.

Annons

Morfar, som alltid lät oss barn vara med. Som curlade och skjutsade mig när jag skulle mått bra av en promenad. Morfar som var så glad. Som grundade en del av mina värderingar. När jag släpade runt på gården efter honom sjönk saker allt längre in. Var trevlig mot dem du möter, gläds åt andras framgångar och ta ansvar för dig och dina nära. Kanske var det därför han engagerade sig. I byalaget. Försäkringsbolaget. Banken. LRF. Politiken. Sannolikt är det därför jag är övertygad om att Norrland har en framtid. Och att jag inte vill lägga ansvaret på någon annan eller måla mörka bilder för att få sympatier från stadsbor. Jag har sett en generation kvinnor och män bygga upp bygden.

Den där sommaren för fyra år sen hade han varit på sjukhuset flera gånger. Nu tittade vi på fotboll, pratade om politik och vem som skulle bli ny partiledare för Centerpartiet.

Några dagar senare åkte han in igen och läkarna gav oss små förhoppningar. Sen vakade vi. Timme ut och timme in. Jag förbannade mig själv för att jag inte berättat hur mycket jag älskade dig. Hur du varit min förebild. Nu satt vi och bara väntade. Hoppades att hjärtat skulle slå nästa slag.

Jag och min kusin tvingades till slut ta det tyngsta av farväl för att åka hem och sova. Obeskrivligt jobbigt. Samtidigt var jag tacksam. För att personalen tog bra hand om honom. För att de mötte oss vänligt trots stressen på en intensivvårdsavdelning. Och kanske främst, för att Bollnäs har ett sjukhus så vi kunde vara nära.

Aleris, ägda av ett investmentbolag, tog över när politikerna gav upp Bollnäs sjukhus, som de tyvärr gör på många ställen runtom på landsbygden. Aleris har ekonomiskt lyckats att driva det sjukhus landstinget misslyckades med. Bollnäs sjukhus har dessutom flera gånger rankats som ett av de bästa små sjukhusen i Sverige.

Det är oroande hur debatten nu bara fokuserar på vinst, inte på kvalitet. I längden riskerar de bästa sjukhusen läggas ner, medan förlusttyngda, dåliga men offentligt drivna slipper granskning. Med sämre välfärd som följd.

Innan läggdags den där kvällen kom samtalet en väntar och fruktar. Men istället för besked om att morfars kamp var över fick jag höra att han piggat på sig. Mot alla odds.

Sen fikade och skrattade vi under några ovärderliga dagar. Och äntligen fick jag säga:

Morfar, vi kommer ge vårt första barn namn efter dig.

Om jag kunde skulle jag berätta för dig att en ny Anders finns på gården nu, han är lika glad som du. Släpar runt, vattnar gräsmattan och hittar på hyss, precis som du gjorde. Och jag har kapitulerat, trots försök att vara bestämd så curlar jag honom minst lika mycket som du curlade mig. Ni skulle älska varandra.

Och en sak till. Jag saknar dig fortfarande så innerligt.

Annons
Annons