Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Oksanen: Odenberg baxnar över "omdömeslöshet unheard of" när det gäller M och Hultqvist

Alliansen hade satt sig i en omöjlig position när det gällde misstroendevotumet mot försvarsminister Peter Hultqvist (S). Förhastat beslut och i stridens hetta illa formulerat blev en rävsax som inte gick att komma ur.

Annons

Försvarsminister Peter Hultqvist (S) anländer till riksdagshuset inför riksmötets öppnande.

Att backa innebar att erkänna att det nu tillkommit så mycket information att det var helt uppenbart fel beslut.

Att stå fast skulle göra mindre skada i stunden, men mer förödande i längden. Att sätta ribban så lågt för att sparka en minister vore som att med tiden be om politisk kallbrand. Den typen av kallbrand som kräver amputation för att inte patienten ska dö.

Därför var det ett efterlängtat och välkommet besked när Jan Björklund (L) och Annie Lööf (C) meddelade att de inte står bakom misstroendeomröstningen.

Visst är skandalen allvarlig, visst borde Hultqvist ha snackat med chefen. Men i ett läge när det är uppenbart att statsrådsberedningen hade informationen så får det sättas i rätt proportion. Nu går granskningen vidare och vad som kommer fram mer med tiden får då bedömas.

Läs mer: Statssekreterarens fall större än de flesta förstår

Men det riktigt oroväckande var att medan L och C tog det statsmannamässiga ansvaret för rävsaxen så agerade KD och det ledarlösa M tvärtom.

Förhoppningen att den blivande M-partiledaren Ulf Kristersson skulle använda dödläget före stämman för att lägga frågan på is, för att hålla ihop Alliansen kring en ansvarstagande väg kom snabbt på skam.

Ilskan och prestigen går idag före vad som är bäst för Sverige. Istället blir det Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Moderaterna som kommer rösta tillsammans.

Det finns tre vinnare på den här soppan. Den första är Jimmie Åkesson som fått in en kil i Alliansen. Den andra är statsminister Stefan Löfven som kan framstå än mer som statsman än Alliansen. Den tredje segraren är Moskva. Förvisso blev Kreml inte av med jobbige Hultqvist, men den långsiktiga skadan som nu åstadkoms i svensk politik ska inte underskattas.

Hur man än vänder och vrider på det är en sorglig dag för ansvarstagande borgerlighet. Att M, största oppositionspartiet med statsbärande ambition, väljer att rösta med SD i användandet av grundlagens starkaste vapen före att hålla ihop Alliansen mitt under Aurora och Zapad är uppseendeväckande.

Moderaternas Mikael Odenberg baxnar över det egna partiet.

Som moderaternas wild card till partiledare Mikael Odenberg uttryckte det på Facebook :

”Det är en omdömeslöshet unheard of. Vilka signaler sänder det till omvärlden och till de deltagande NATO-länderna. Man baxnar!”.

Vi får hoppas att detta inte var dagen då M och KD slutligen begravde både Alliansen och regeringsfähighet för att vandra vägen till att sluta som stödpartier åt SD.

Läs mer: En ministerbro för mycket för Alliansen

Ulf Kristersson har mycket att stå i när han tillträder som moderatledare. Kan han bidra till att renovera M:s regeringsduglighet och lappa ihop en ansvarstagande Allians?

Kan han också rädda Moderaternas själ undan den kortsiktiga otåligheten och ilskans väg?

Detta är en ledartext av Patrik Oksanen, som skriver om säkerhets- och försvarspolitik för flera av MittMedia-koncernens liberala och centerpartistiska ledarsidor. Oksanen är till vardags politisk redaktör för Hudiksvalls Tidning (c) samt för närvarande tf politisk redaktör på ÖP.

Annons
Annons
Annons