Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Partiledaren med en enda fråga

/

Tisdagens seminarier i Almedalen präglades av rubriker som "Tiggarna, migranterna och den fria rörligheten", "Finns det en schysst nationalism?", " Vem stoppar näthatet?" och "Vem röstar på SD?". Arrangerade av alla som genom debatt, upplysning och öppenhet försökte möta Sverigedemokraterna under partiets egna dag.

Annons

Tänk att gå från SD:s presskonferens på förmiddagen, där populistiska vallöften levererades enligt principen vi ska ta från de rika och ge till de fattiga. Det vill säga dra in en fyra-fem miljarder från storbankerna och ge till pensionärerna, för att sedan lyssna på teaterregissörer som funderar på begreppet nationalism i kulturen och kulturarvet som uppfostringsanstalt – som en resa på kullerstensgator genom parallella världar.

Kanske möttes de under Jimmie Åkessons partiledartal, de protesterande och skanderade och de som andäktigt lyssnar till Jimmie Åkessons förenklade världsbild. Men knappast. Polariseringen i svensk politik är här för att stanna. Och Jimmie Åkesson njuter av situationen.

Han kallar sitt parti för det enda oppositionella, det enda som står upp mot extremismen, det enda som står för medmänsklighet och omhuldar såväl pensionärer som flyktingar.

Han förfasar sig över den stegrande segregationen. Och det blir väl magstarkt när han beskriver sig själv som en humanist vars enda mål är att hjälpa så många asylsökande som möjligt. Genom att inte ge dem asyl?

Jimmie Åkesson dribblar med rapporter och siffror om utanförskap med en gammal mans retorik: Problemen är en "styggelse", förhållanden är djupt "orättfärdiga", förnuftet ska ringas in och Sverige endast svenska krusbär har. Det är Jarl Kulle och det är Verner von Heidenstam-referenser.

Osäkert om "Sverigevännerna" han adresserar sina budskap hänger med. Men vi andra förstår. Att det är det som kultiverats innanför nationens gränser så långt som Jimmie Åkesson kan se, är det som skapar gemenskap. Alla andra ska befinna sig utanför.

"Vi ska exportera stabilitet, inte importera instabilitet" är väl inte direkt ett klockrent uttalande. Och ironi och humor är något Jimmie Åkesson ska undvika. Han behärskar inte den konsten. Heller.

Kanske hade han tänkt tala inför Almedalen om pensionärer, försvar och brottslighet. Kanske blev han pressad och provocerad av "inga rasister på våra gator", men på ett nästan komiskt sätt så ägnar Jimmie Åkesson 90 procent av talartiden, som för övrigt var outhärdligt lång, åt SD:s enda fråga: Invandrings- och asylpolitiken.

Sverigedemokraterna må sitta i riksdagen och öka sina opinionssiffror i varje mätning. Kaxigt hävdade Jimmie Åkesson att belackarna fick fel och att de har en mycket framgångsrik mandatperiod bakom sig. Vind i seglen och 35 friska miljoner att sätta sprätt på i valkampanjen ska ge fyra år till.

Nu är det upp till de andra partierna att förstå och se vad som händer. För att SD tilldelats den vågmästarroll partiet har, är andra ansvariga för.

Men inte gick det att hålla intresset uppe i 55 minuter. Plötsligt tänker jag på att 70 ideella organisationer gick ihop i dag och ringde i Gotlands alla kyrkklockor. För öppenhet och mångfald.

Det svenskaste som finns.

Annons
Annons
Annons