Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Petter Bergner: Därför älskar alla liberaler och därför har alla rätt

Ledare

När allianspartierna ältade regeringsfrågan under Fredrik Reinfeldts tid var det få som kunde förutspå den utveckling som senare skulle ske. På den tiden hade diskussionen en repetitiv och inte sällan sövande karaktär, men i dag är det andra tongångar.

Det sockras, saltas, peppras och smöras. Det presenteras löften och slungas ut hot. Det gillras fällor och avkrävs besked. Det sträcks ut händer, fingrar, armbågar och fötter.

Annie Lööf (C) och Jan Björklund (L).

Mitt i röran står Jan Björklund och drar till sig allas blickar, alltmedan Annie Lööf surfar vidare på framgångsvågen som om ingenting har hänt. Hon gör det med den självmedvetna och närmast glättiga kaxighet som präglar centerpartister som har fått upp revanschvittring, men uppmärksamheten delar hon med Liberalernas ledare. Trots svagt opinionsstöd förblir nämligen även Jan Björklund en nyckelspelare. Hur ska de två partierna – som allt oftare omnämns i samma andetag, som ett block i blocket – egentligen agera?

Möjligen kan man gå så långt som att hävda att alla, eller i alla fall ovanligt många, har börjat älska liberaler. Vänsterpartiledaren Jonas Sjöstedt och SD-ledaren Jimmie Åkesson älskar åtminstone att använda C och L, därför att de liberala krafterna så tydligt står för något annat. Och Anna Kinberg Batra och Ebba Busch Thor älskar alliansvännerna kanske främst av gammal vana, och för att de är så illa tvungna. Äktenskapet står inför prövningar, men än så länge håller man ihop för barnens – skatteavdragens – skull.

Dragkampen om L och C fortsätter.

Nu ger sig även Socialdemokraterna och Miljöpartiet in i konkurrensen om de älskade liberalerna. Som eventuellt regeringsunderlag betraktat älskar man nämligen liberaler av alla kulörer. Och de liberaler som socialdemokratiska hjärtan klappar extra varmt för råkar vara de liberaler som är öppet kritiska mot M och skeptiska till Alliansen som konstruktion. Det spelar inte ens någon roll om grundackordet är vänsterliberalt eller "nyliberalt". Tänk så tokigt det kan slumpa sig här i världen.

Betraktar man regeringspartiernas agerande verkar den utsträckta handen just nu närmast desperat, för den vill så innerligt gärna gripna tag och hålla fast. Och vem kan klandra den, när det borde vara uppenbart för alla att Sverige behöver problemlösning i en liberal anda?

Alla som i dag älskar liberaler har alltså hittat både rationella och goda skäl. Alla älskar liberaler och alla har rätt.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons