Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Därför är strutspolitikerna ett demokratiproblem

Annons

Att samhällets makthavare synas och bedöms tillhör tingens naturliga ordning i ett fritt samhälle. Först när insyn skapas och de relevanta frågorna ställs, kan beslutsfattare och befattningshavare ställas till svars.

Allt detta är givetvis självklarheter, och de som söker mandat att leda vet normalt vad som gäller, men likväl händer det att politiker tar till fula knep för att fly undan i obekväma situationer.

Ett aktuellt och anmärkningsvärt exempel på detta fenomen står EU- och handelsminister Ann Linde (S) och hennes stab för.

EU- och handelsminister Ann Linde (S) borde göra sig anträffbar.

Dagens Nyheter publicerade under onsdagen en artikel där man redogjorde för hur ministerns strutsbeteende har sett ut. Under två månaders tid har DN sökt Ann Linde, men utan att få svar. Två intervjuer ska ha avbokats med kort varsel och den fortsatta "mediehanteringen" visar tydliga tecken på arrogans.

Läs Dagens Nyheters artikel här (+)

Ministerns egen pressekreterare förklarar helt krasst att en intervju inte passar sig. "Nu har det gått viss tid och det känns inte som att en sådan intervju är aktuell för oss just nu", konstaterar ministerns underhuggare. Hon fullföljer sedan resonemanget: "Jag tänker lite på hur ni jobbar. Allting har med timing att göra. Just nu känns det inte som att Transportstyrelsen är något som folk vill läsa om. Känner ni verkligen att era läsare har det intresset och behovet?", säger pressekreteraren till tidningen.

DN, det mediehus som har varit nyhetsledande i rapporteringen om IT-skandalen och som allmänheten således har att tacka för mycket, får alltså gott vänta vidare. Attityden är häpnadsväckande, för det åligger givetvis inte regeringen att göra nyhetsvärderingen å den fria pressens vägnar.

Om perspektivet vidgas till att omfatta även riksdagens konstitutionsutskott (KU) framträder fler graverande övertramp. Oskicket att tidigare ministrar vägrat att infinna sig till KU-utfrågningar, en strategi som den tidigare näringsministern Maud Olofsson (C) drev ända in i kaklet våren 2014, är precis lika problematiskt. Våra högsta politiska företrädare ska inte kunna välja bort frågorna bara för att de är obekväma, vare sig nu eller i morgon.

Den tidigare näringsministern Maud Olofssons beslut att inte infinna sig hos KU blev föremål för omfattande debatt.

Det finns mycket att säga om den nu aktuella skandalen och än är den blocköverskridande soppan inte utredd av KU. De riktlinjer som formulerades efter Nuon-affären, och som går ut på att regeringschefen bör se till att alla tillträdande ministrar erkänner sin skyldighet att medverka i utskottets granskningar även efter tiden som minister, är dock att välkomna. Principen, som Stefan Löfven (S) anslöt sig till fullt ut med viss fördröjning, bör respekteras även av kommande regeringar.

Tids nog kommer nya affärer att uppstå och med skriftliga försäkringar som statsråden får avlägga individuellt, blir pressen att "göra rätt" hårdare. Ur demokratisynpunkt vore en sådan praxis önskvärd. Det ska inte gå att utöva makten och sedan slingra sig ur en genomlysning av det egna agerandet när man har något att dölja eller någon att skydda.

De attitydproblem som politiker av olika färg har uppvisat i det avseendet får aldrig bemötas med en cynisk axelryckning, och ej heller med den partiska betraktarens dubbla måttstockar. Förväntningen måste vara att de snabbt som ögat ska åtgärdas.

Annons
Annons
Annons