Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Det är ett kyrkoval och inte ett SD-val

Annons

På söndag är det kyrkoval och inför valet har såväl nyhetsbevakningen som opinionsjournalistiken till stor del handlat om Sverigedemokraterna. Som om valet var en folkomröstning om ett visst parti, eller en simpel förövning inför det "riktiga valet" nästa år.

Sverigedemokraternas Julia Kronlid utmålar S som partiets huvudmotståndare.

Ett problem med en mediebevakning där partiernas egna narrativ okritiskt förmedlas vidare är att en stor del av den kyrkopolitiska verkligheten förblir osynlig. Medborgarna, i synnerhet de medlemmar som saknar egentligt intresse för Svenska kyrkans interna angelägenheter, kan lätt få en ofullständig bild av vad valet handlar om. De kan också lätt få för sig att om vi inte håller Wanja Lundby-Wedin (S) i handen så går allt åt pipan, trots att så inte är fallet.

Kyrkovalet må vara upplagt som riksdagsvalet men ungefär där tar likheterna slut. Den kristna tidningen Dagens reporter Jacob Zetterman har beskrivit läget på följande vis: "I dagsläget finns det ingen allians som har majoritet, och det finns heller inget uttalat mål att bilda någon sådan 'regering'. Det kyrkopolitiska spelet går helt enkelt inte att jämföra med det politiska spelet rakt av" (Dagen 5/5).

I ett sådant politiskt landskap, där det finns en lång rad nomineringsgrupper som vill företräda ett kristet kärleksbudskap, finns det helt enkelt många sätt att "stoppa SD". Och även om SD växer – vilket tyvärr ter sig sannolikt – finns det lite som talar för att partiet kommer att få någon egentlig maktställning, eftersom blockpolitiken är så frånvarande.

Detta känner givetvis även Socialdemokraterna till, men partiet har inget intresse av att sprida kunskap om de verkliga förutsättningarna, eftersom strategin går ut på att skrämma och mobilisera väljare till S. Och de stora mediehusen lyfter glatt konflikten, samtidigt som folkbildningen i övrigt i princip uteblir. En effekt av den oproportionerligt stora SD-fixeringen är givetvis att andra nomineringsgrupper får svårare att bryta fram.

Tidigare LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin är en av de socialdemokratiska kyrkopolitiker som har kampanjat i årets valrörelse.

Frågan om de politiska partiernas vara eller inte vara i kyrkopolitiken speglas förvisso, men faktum är att det finns skiljelinjer även mellan de tre rent kyrkliga och från partipolitiken fristående grupperingarna.

Partipolitiskt obundna i Svenska kyrkan (POSK) är det breda och mittenorienterade "catch all-partiet" i sammanhanget. Det mer liberala alternativet heter Öppen kyrka (ÖKA). Partiet bildades 2001, som en inomkyrklig motkraft till kvinnoprästmotstånd, och man talar gärna om en kyrka som ska vara just öppen i olika avseenden. På den mer konservativa kanten hittar vi Frimodig kyrka (FK), som vill se en bibeltrogen kyrka som inte anpassar sig efter föränderliga samhällsnormer. Det ska vara klassisk kristen tro med "Jesus i centrum", som man uttrycker det.

Alternativen finns alltså där, och tillsammans täcker de – helt utan de politiska partiernas inblandning – upp en stor del av kyrkopolitiken. Den som stör sig på vänstervridning och politisk korrekthet kan exempelvis välja FK. Den som vill ha en kyrka som mycket tydligt står upp för jämställdhet och inkludering, och som vill hålla konservativa svartrockar utan inflytande, har ÖKA att snegla på. Och den som vill att lite av varje ska få finnas i en kyrka och där det är högt i tak, kan välja POSK:s breda famn. Men hur många passiva medlemmar i Svenska kyrkan känner till detta? Troligtvis kommer många medlemmar att gå till val och slentrianrösta på S även denna gång, därför att de har fått för sig att partiet har en unik och viktig roll att fylla i sammanhanget.

Visst kan man lyfta på hatten för Dagen, och gratulera till en gedigen bevakning av kyrkovalet, men det är också på sin plats att rikta en viss kritik mot de stora nationella nyhetsmedierna. Man borde inte behöva söka sig till en kristen tidning för att få en vettig bevakning av ett val där över fem miljoner trots allt har rösträtt.

Annons
Annons
Annons