Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Det är slitvargarna som måste rädda klimatet

Annons

Det är lättare att larma om undergången än att påverka ett tungrott EU-maskineri. Det är också lättare att skälla på politiker för svek än att kosta på sig ett erkännande när de åstadkommer något viktigt men begränsat.

Med rätt styrmedel kan kolkraften snart vara ett minne blott inom EU.

Tankesmedjan Fores anordnade nyligen ett folkbildande seminarium som fokuserade på EU:s utsläppshandelssystem EU ETS, som har varit föremål för hård kritik men som nu ska reformeras till det bättre sedan Europaparlamentet och medlemsstaterna har enats om en kompromiss. Seminariet finns att titta på i efterhand på YouTube, och det kan rekommenderas som en lättillgänglig fördjupning i ett komplext ämne.

Europaparlamentarikerna Jytte Guteland (S) och Fredrick Federley (C) utvärderade resultatet utifrån sina politiska roller, medan Fredrik Hannerz, som är politiskt sakkunnig hos miljöminister Isabella Lövin (MP), redogjorde för regeringens prioriteringar.

Fredrick Federley (C) i Europaparlamentet i Strasbourg.

Paneltagarna från den politiska sfären var rörande eniga om att priset på utsläppsrätter måste öka. Kravet är inte nytt, men det är alltjämt självklart. Om koldioxidutsläpp ska prissättas kan priset inte sättas för lågt, och så länge överskottet på utsläppsrätter är betydande blir det svårt att uppnå målet.

2015 års överenskommelse om att införa en stabilitetsreserv från 2019, var dock ett steg i rätt riktning. I och med att man kommer att föra utsläppsrätter bort från marknaden och in i reserven, kan utbudet regleras.

Ett resultat av den nu aktuella överenskommelsen är att utsläppsrätter ska plockas bort i snabbare takt under de första fem åren från det att stabilitetsreserven träder i kraft. Hastigheten fördubblas och det införs dessutom en mekanism för automatisk makulering av åtminstone en viss andel av de utsläppsrätter som hamnar i reserven. Startpunkten för denna årliga och automatiska skrotning är satt till 2023.

Med de förändringar som uppgörelsen innebär kan priset stabiliseras runt riktigt verkningsfulla nivåer, men som Jytte Guteland påpekade under seminariet är makuleringen också viktig i sig. Eftersom syftet ytterst är att få ned utsläppen är det angeläget att det blir färre möjligheter att släppa ut koldioxid, betonade Guteland.

Jytte Guteland (S) var en av deltagarna på Fores seminaruim om utsläppshandeln.

Den återkommande skrotningen av utsläppsrätter tar också udden av de bortförklaringar som har gått ut på att det är poänglöst att bättra sig, eftersom utsläppsrätter som inte utnyttjas kan användas någon annan stans. Som Fredrik Hannerz påpekade innebär den automatiska annulleringen att hela logiken i utsläppshandelssystemet förändras, eftersom klimatåtgärder i ett EU-land som Sverige kan leda till att utsläppsrätter faktiskt försvinner. Förhoppningsvis kan detta bli den sporre som behövs.

Lars Zetterberg, som är ETS-expert vid Svenska Miljöinstitutet (IVL), beskrev reformerna som ett stort steg framåt. Kolkraft kommer att bli fullständigt ointressant i EU och prishöjningen kommer troligtvis även att leda till ett uppsving för sol- och vindkraft, påpekade Zetterberg. Nya styrmedel kommer dessutom att få bättre effekt.

Ett enskilt EU-land kan få bort utsläppsrätter genom att frivilligt plocka bort dem, eller genom att se till att den automatiska makuleringen får göra jobbet. Det har således betydelse vad Sverige gör, och det är värt att tänka på nu när en ny valrörelse snart står för dörren.

Kompromissen om ETS-systemet är naturligtvis långt ifrån felfri. Nya skärpningar kommer att krävas inför kommande handelsperioder, för klimatambitionerna får inte kompromissas bort. Men att verka i en kontext där ambitionsnivån skiljer sig åt så markant mellan EU-länderna, är en utmaning i sig.

Fredrick Federley och Jytte Guteland kommer aldrig att få hela sin vilja igenom i EU:s klimatarbete – åtminstone inte på en gång – men kunskapen om de framsteg som faktiskt görs förtjänar likväl att spridas. Om vi intalar oss att det inte finns någon räddning ens om vi försöker, kommer detta endast att få en förlamande verkan.

Politiker som krigar till sig de klimatvinster som går att uppnå för stunden, och som sedan försöker på nytt trots strukturernas seghet, är precis de slitvargar som klimatet behöver. Alarmism kan vem som helst sprida, men det är konkreta resultat som räknas i det långa loppet.

Annons
Annons