Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Ett viktigt steg för att skydda samiska rättigheter

Annons

"Min förhoppning är ökat samiskt inflytande och självbestämmande." Så uttryckte sig kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) när förslaget om en konsultationsordning, som ska ge ett stärkt samisk inflytande i beslutsprocesser, nyligen presenterades (Sameradion och SVT Sápmi 21/9).

Kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) vill få en konsultationsordning på plats.

Tanken är att det ska bli lagstadgade samråd där Sametinget får komma till tals innan beslut fattas. Ännu finns det inget skarpt lagförslag, men i och med regeringens uttalade ambition och Kulturdepartementets promemoria "Konsultation i frågor som rör det samiska folket" är processen igångsatt. Nu ska remissinstanserna säga sitt om det förslag som presenteras i promemorian, men flera samiska organisationer har redan uttalat sig i positiva ordalag.

Enligt förslaget ska det bli obligatoriskt för regeringen och statliga förvaltningsmyndigheter att genomföra konsultation med Sametinget när besluten i fråga kan få särskild betydelse för samerna. Landets kommuner och landsting ska ha samma skyldighet, men domstolar och domstolsliknande myndigheter ska av naturliga skäl inte omfattas av plikten.

Om ärendet är av särskild betydelse för en sameby eller en samisk organisation, ska även den konsulteras. Någon samisk vetorätt föreslås inte, men syftet med samråden ska vara att komma överens eller uppnå samtycke. Intentionen är alltså att det inte ska räcka med att bara informera Sametinget om fullbordat faktum.

Förslaget går längre än det förslag som presenterades men skrinlades under Alliansens regeringstid. Redan i dag genomförs samråd i olika sammanhang, men ett obligatorium med vid tillämpning kommer att innebära en klar förstärkning. Om Alice Bah Kuhnke kan baxa detta i mål är det onekligen en god bedrift och ett viktigt steg, men är det korrekt att tala om självbestämmande i sammanhanget?

Ordet självbestämmande får inte tömmas på innehåll.

Den norska statsvetaren Eva Josefsen menar att samiskt självbestämmande inom en nationalstat kan beskrivas som en helhet som måste bestå av tre huvuddelar. För det första ett samiskt folkvalt organ som kan agera autonomt. För det andra en lagstiftning som integrerar samiska rättigheter på olika områden, som språk, markfrågor, naturresurser, samiska näringar och bevarande av samisk kultur i stort. Därmed blir rättigheterna förankrade, eftersom de skyddas av lagstiftningen.

Den tredje delen, som Josefsen kallar den processuella delen, handlar om att förena den svenska demokratin med den samiska demokratin, och det är detta som en konsultationsordning kan bidra med. Samerna får göra sin röst hörd i beslutsprocesserna. Därmed är en sådan konsultationsordning en del av självbestämmandet, men den kan inte stå för sig själv. Samtliga delar måste, enligt Eva Josefsens definition, finnas på plats.

Läs även: Samiska rättigheter måste alltjämt försvaras

Man kan alltså se konsultationsordningen som en central pusselbit, men en komplicerande omständighet är Sametingets dubbla roll som på samma gång statlig myndighet och representativt samiskt organ.

Om en statlig myndighet ska konsultera Sametinget konsulterar den en annan myndighet, som är underställd samma regering. Denna myndighet råkar dock samtidigt ha ett folkvalt plenum, med samepolitiker som vill tillvarata sina samiska väljares intressen. Sametinget är alltså autonomt endast i en viss begränsad mening.

Artisten Sofia Jannok på väg till talarstolen när Sametingets sjunde mandatperiod öppnades i Östersund.

Modellen kan tyckas underlig i ett land där regeringen så tydligt talar om vikten av ökat samiskt självbestämmande, men när svenska Sametinget inrättades var tanken att samerna skulle få bevara och utveckla sin kultur, men inte få självbestämmande. Därför var det mest ändamålsenligt att inrätta en myndighet underställd staten, och inte ett helt fristående samiskt organ med egen beskattningsrätt. Över tid har dock Sametinget påförts fler och fler myndighetsuppgifter, och som kulturministerns egna uttalanden tydligt illustrerar betonas just självbestämmande på ett helt annat sätt i dag än 1993. Likväl består den grundkonstruktion som har förblivit både omdebatterad och kritiserad.

I förslaget till konsultationsordning tar man anmärkningsvärt lätt på de dilemman och spänningar som de dubbla rollerna medför. Risken för sammanblandning ter sig uppenbar. Ett sätt att lösa bryderiet vore att bestämma att plenum (som redan fyller den representativa funktionen) ska ansvara för att konsultationerna blir gjorda på ett ur samisk synvinkel tillfredställande sätt, medan statens opolitiska tjänstepersoner jobbar med myndighetsutövningen. Men förutsätter inte det i sådana fall en förändrad eller åtminstone utbyggd administration?

I förslaget anges dock inga sådana lösningar. Det blir i stället upp till Sametinget att reda ut hur det ska fungera i praktiken. Sametinget ska, som man skriver, "ges en betydande frihet att organisera samrådet på lämpligt sätt". Trots att det i konsekvensbeskrivningen anges att både Sametinget och samiska organisationer kan antas få högre arbetsbelastning och kostnader, är utgångspunkten att de nya uppgifterna ska utföras inom befintliga ekonomiska ramar. Det återstår att se om detta låter sig göras.

Kulturminister Alice Bah Kuhnke vill uppenbarligen väl, och hon är på helt rätt spår, men statsrådet har onekligen en del att grubbla över. Det är viktigt att systemet utformas så att Sametinget får rimliga förutsättningar att arbeta på ett effektivt och förtroendeskapande sätt med den omfattande och viktiga uppgiften att bevaka samiska rättigheter.

Annons
Annons
Annons