Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Fem kor väger mindre än en tung kemisk industri

Annons

I Sverige är vi beroende av den mat och de ekosystemtjänster som de gröna näringarna levererar. Likväl klassas jordbruket som miljöfarlig verksamhet, och Sveriges bönder klumpas därmed ihop med industrier och verksamheter ligger ljusår från idisslare och spannmål.

Kosläpp – en del av miljöfarlig verksamhet?

Detta vill Sveriges Mjölkbönder nu ändra på och inför valet 2018 kommer man att lobba för att få ett perspektivskifte till stånd. Detta har Lantbrukets Affärstidning (ATL) rapporterat om.

Sveriges Mjölkbönder är inte ensamma om att framföra sådana förslag. Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) vill också komma bort från den negativt klingande stämpeln, och i rikspolitiken driver såväl Centerpartiet som Sverigedemokraterna kravet att jordbruket inte längre ska betraktas som miljöfarlig verksamhet. SD vill "istället klassa jordbruk som miljöpåverkande verksamhet, vilket skulle förenkla handläggningen för miljötillstånd och anmälan av animalieproduktion".

Även C är inne på en förändring som dels ska tvätta bort en entydigt diskrediterande stämpel och som dels ska underlätta för jordbruket. I partiets förslag till livsmedelsstrategi formulerades linjen på följande sätt: "I dag räknas lantbruket som en miljöfarlig verksamhet och en mjölkbonde har samma krav som en miljöfarlig industri. Detta reglerar och hämmar till viss del utveckling av matproduktionen i Sverige, bl.a. på grund av de långa tillståndsprocesser som lantbrukaren ska genomgå. Därför vill Centerpartiet ändra utformningen av miljöbalken så att jordbruk inte ses som miljöfarlig verksamhet men också att tillståndsprocesser ska påskyndas."

Argumentet att jordbruket är viktigt – till och med livsnödvändigt, som riksdagsledamoten Staffan Danielsson (C) gärna understryker – är starkt, och det är också lätt att sympatisera med uppfattningen att ett jordbruk med höga miljöambitioner inte ska skuldbeläggas i onödan. Men det gäller samtidigt att gå varsamt fram om miljölagstiftning och styrande förordningar ska liberaliseras. Det som börjar som en till synes helt oproblematisk justering av terminologin får inte sluta med ett totalt frikort för en viss näring, och det finns utan tvekan rättstekniska aspekter som måste klaras ut på ett seriöst sätt. Det finns all anledning att välkomna initiativen, men ett första steg i förändringsarbetet bör nog vara en utredning.

Att döma av hur LRF:s styrelse resonerade när frågan om jordbrukets klassning hanterades av senaste förbundsstämman, tycks någon total frikort i miljöhänseende heller inte vara målsättningen. Jordbruket ska fortsättningsvis ses som miljöpåverkande, tänker sig LRF.

Livsmedelsstrategin var ett tydligt ställningstagande för att svenskt jordbruk ska vara både hållbart och konkurrenskraftigt. Produktionen ska dessutom öka, inte minska. Om dessa målsättningar ska förverkligas bör även bilden av jordbruket diskuteras.

Den strävsamma bonden ska inte smutskastas. Ett nyanserat synsätt är, som så ofta, det mest rimliga.

Annons
Annons
Annons