Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Försvarsmakten tvingar medarbetare att äta hundfoder

Annons

Sveriges Radio P1:s program "Kaliber" har i veckan fortsatt sin granskning av Försvarsmakten och hundarna. I programmet ifrågasätts urvalsgrunderna, men också kostnaderna för de hundinköp som har gjorts. Försvarsmakten tycks ha betalat rena överpriser för hundar som ibland har haft inga eller medelmåttiga meriter. Kostnaden ska i snitt ha uppgått till över 200 000 kronor per schäfer.

Utbildade hundar gör stor nytta.

Att verksamheten får en genomlysning är bra, för självklart ska Försvarsmakten hålla hårt i slantarna. I tider av oro och framväxande samsyn om att Sverige måste satsa mer på försvaret duger det inte att strula och slarva. Morgondagens Karras och Argos måste vara dugliga, men det finns ingen anledning att bränna pengar i onödan.

Förmågan att använda vare skattekrona effektivt måste finnas i alla grenar av försvaret, och förväntningarna ska vara höga, men det finns också anledning att påminna om det politiska ansvaret. Det stora skatteslöseriet har trots allt varit politiskt orkestrerat och ansvaret är blocköverskridande.

Under nedrustningsåren gick stora värden förlorade till följd av olyckliga beslut och den ryckighet som präglade förloppet. Hundaffärerna må väcka uppmärksamhet, men de bleknar vid en jämförelse.

Om syftet är att säkra ett effektivt resursutnyttjande i hela organisationen nu och framöver gäller det att ställa krav, men det gäller också att lära av gamla misstag. Vill vi att Försvarsmakten ska hushålla väl bör de styrande se till att det finns långsiktigt tänkande om vart man ska och hur stor pengapåsen kommer att vara.

Ett argument som har framförts angående hundarna, och som har väckt en viss munterhet, har handlat om att hundarna "rekryteras" och att djuren kan ses som medarbetare. "Vi upphandlar inte heller våra medarbetare", har chefen på Försvarsmakten logistik, beställnings- och uppföljningsavdelning påpekat.

Men jämförelsen med människor haltar givetvis, även om brukshundarna i fråga förvisso fyller en central roll. Om hundarna nu ska ses som medarbetar kan man i konsekvensens namn fråga sig varför de måste ha koppel och äta torrfoder ur en skål på marken. Varför får vissa nöja sig med korta stunder av hopp och lek, medan andra medarbetare får flera veckors betald semester?

Rimligen borde även hundinköp omfattas av LOU. Om Försvarsmakten har gjort fel ska man givetvis ha skäll, men det mest centrala är att förutsättningarna nu blir stabila och långsiktiga.

Annons
Annons
Annons