Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Greenpeace ska ha skäll men glöm inte miljömålen

Annons

Måndagens uppmärksammade Greenpeace-aktion mot SCA:s massafabrik Östrand i Timrå avslutades under fredliga former. Nu väntar ett efterspel och en fortsatt debatt om hur och i vilken utsträckning skogsmark ska skyddas.

Läs även: Greenpeace-aktivisterna kedjar fast sig i galen tunna

Den som följer skogsfrågor endast med ett förstrött intresse, och som sympatiserar med Greenpeace ambition att skydda den "riktiga skogen", kanske tycker att huvudsaken är att någon tar fajten, men även miljöaktivisterna bör synas i sömmarna.

Vissa avverkningar är ur ekologisk synpunkt rimligare än andra.

Nyckelbegreppet i den aktuella Greenpeace-kampanjen är värdetrakter. En värdetrakt är ett landskap med särskilt höga ekologiska bevarandevärden. Sådana områden har en hög täthet av kallade värdekärnor och biologiskt viktiga strukturer, men de består också av annan mark. Det handlar om ett planeringsinstrument för att bevara en grön infrastruktur. Det är avverkningar inom värdetrakter som miljöorganisationen vänder sig emot, och kravet är att dessa områden helt ska undantas från skogsbruk, som en skydds- och försiktighetsåtgärd.

Greenpeace framställer förslaget som rätt och rimligt, och poängterar att de återstående 80 procent av skogen kommer att kunna brukas vidare, men vad de inte skyltar med är att kravet går långt utöver det som befintliga certifieringssystem och lagstiftning kräver av SCA och av andra företag. Är det då rimligt att förvänta sig att företaget ska ge efter för underförstådda hot om aktioner? Greenpeace är trots allt inte en myndighet och organisationen står definitivt inte över lagstiftningen.

Till saken hör att den tolkning av begreppet värdetrakt som Greenpeace tycks göra framstår som en aning egendomlig. Claes Svedlindh, som är avdelningschef på Naturvårdsverket, har i ett pressmeddelande avfärdat tolkningen att all skog som kan klassas som värdetrakt ska undandras från skogsbruk. "I stora delar av trakterna kan normalt brukande fortsätta, ibland med förstärkt naturhänsyn. Tanken är inte att hela värdetrakter ska skyddas, utan att olika insatser för biologisk mångfald ska prioriteras till dessa områden", konstaterade Svedlindh i ett pressmeddelande för några veckor sedan. Om detta är Naturvårdsverkets bedömning, kan man då verkligen klandra SCA för att bolaget ansluter sig till den?

Naturvårdsverket förklarar hur begreppet värdetrakt ska förstås.

Sverige behöver freda mer skyddsvärd skog om riksdagens uppsatta mål för skydd av skog ska uppfyllas. Vissa må tycka att ambitionen är felaktig, och får i sådana fall hoppas på en förändring, men i rådande läge är det den som gäller för både landshövdingar, för myndigheter och bolag samt för samhället i stort. Som Sveriges Radio kunde rapportera under onsdagen ser det ut som att miljömålet om skydd av värdefull skog inte kommer att uppnås till 2020, och Riksrevisionen ska nu belysa vad detta beror på.

Läs även: Hård kritik mot landshövdingens löfte om stopp för naturreservat: ”Vi togs på sängen allihopa”

Ur ekologisk synpunkt är det definitivt inte önskvärt att skyddsvärda skogar avverkas eller "gallras sönder", som en annan sakkunnig vid Naturvårdsverket har uttryckt saken (DN 16/10). Men det finns andra mer träffsäkra och samförståndssökande vägar än den som Greenpeace förordar.

Dessutom kan man ifrågasätta hur verklighetsförankrad idén är. I en intervju i Land Skogsbruk (28/9) har Mikael Lindberg, som är handläggare på Naturvårdsverket, talat befriande klarspråk om den saken: "Att stoppa avverkningar inom hela värdetrakter är inte rimligt med dagens lagstiftning. Värdetrakterna är stora och budgeten räcker inte till för att ersätta all skogsmark inom dessa områden. Dessutom finns områden inom värdetrakterna som inte har höga naturvärden."

Aktivister från Greenpeace blockerade under måndagen infarter och järnväg på Östrandsfabriken i Timrå.

Men visst behövs det blåslampor av olika slag, för även skogsföretag med uttalade miljöambitioner behöver ibland korrigeras. Ett exempel på detta var den avverkning av skyddad skog som statliga Sveaskog råkade göra i ekoparken Galhammar utanför Svenstavik och som ÖP tidigare har rapporterat om (29/9). Sådana missgrepp får inte ske, och bör fördömas. Men om oseriösa miljöbovar på marknaden ska jagas, är SCA och Essity kanske inte de bästa måltavlorna. Båda bolagen står för transparens avseende riktlinjer och miljöpolicy. Företagen i fråga följer de certifieringssystem som ska garantera att leverantörerna värnar den biologiska mångfalden, och företagen har dessutom uttalat en öppenhet för översyn av befintliga system.

När Greenpeace meddelade att några rödlistade arter hittats i en värdetrakt i Ånge kommun där avverkning planerades, svarade SCA med att bjuda in organisationen till en träff i fält. Enligt företagets kommunikationschef, Björn Lyngfelt, ska Greenpeace få möjlighet att presentera sina fynd och även diskutera huruvida det finns skäl för SCA att ändra sina prioriteringar och planer för den aktuella skogen.

Träden står i dag kvar och handen är utsträckt. Man kan tycka att responsen från SCA:a sida vittnar om ansvarstagande snarare än förbrytarmentalitet. Likväl är det SCA och Essity som Greenpeace nu väljer att klämma åt.

Beteendet kan tyckas underligt, men även skogsnäringen har bevisligen en hemläxa att göra. Storbolagen borde inte minst bli mer öppna angående vilken skog som frivilligt skyddas. I dag talar miljöorganisationer och branschföreträdare inte sällan förbi varandra, och någon konsensus kring hur mycket skyddsvärd skog vi har lyckats skydda finns inte. Procentsatserna som nämns i debatten skiljer sig åt beroende på hur generöst eller stramt man drar gränserna.

Den oklarheten borde branschen så långt som möjligt hjälpa till att undanröja, och den ska självklart se till att ta ansvar både för den biologiska mångfalden och för leverans av den biomassa som samhället så väl behöver.

Annons
Annons
Annons