Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Hamnkonflikten i Göteborg hotar näringslivet och den svenska modellen

Annons

Företag i hela landet påverkas just nu av den olyckliga hamnkonflikten i Göteborg. Okynnesstrejken har nu drivits så långt att en socialdemokratiskt ledd regering överväger att begränsa konflikträtten.

Frågan om en lagskärpning ska snabbutredas, det meddelade arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) under tisdagen. Att regeringen på detta sätt markerar en vilja att ta ansvar är bra, för situationer liknande den i Göteborg bör inte förekomma på arbetsmarknaden.

Svenska Hamnarbetarförbundets agerande kan leda till begränsningar av strejkrätten.

Konflikten i landets största containerhamn har nu pågått i över ett år, och läget ser fortsatt mörkt ut. Det finns nämligen två rivaliserande fackförbund, Svenska Hamnarbetarförbundet avdelning 4 (Hamn4an, som är störst lokalt) och LO-förbundet Transport, som inte kommer överens.

Splittringen är inte ny. Den har bestått alltsedan 70-talets vänstervåg. Medan Transport har förvaltat den svenska modellen har Hamnarbetarförbundet kört en egen radikal linje. Och medan LO-förbundet har sin koppling till S backas Hamn4an upp av Kommunistiska Partiet. Partiorganet Proletären driver just nu en kampanj och en pengainsamling till stöd för den så kallade klasskamp som favoritfacket bedriver.

Arbetsgivaren, APM Terminals, sitter nu i en rävsax som är svår att komma ur. Företaget har redan ett kollektivavtal med Transport (som är stört bland Sveriges hamnarbetare och därför avtalspart) och kan inte teckna ett nytt avtal med ett annat fackförbund. Detta motsätter sig nämligen Transport, som tidigare har drivit och vunnit ett liknande fall. Hamn4an, som är störst lokalt, har dock inte gått med på att teckna hängavtal till det centrala avtalet. Om man går med på detta skulle nämligen det "kämpande" fackförbundet omfattas av fredsplikten, och det vill man inte.

Trots ett mycket högt löneläge, och trots att ett starkt avtal redan finns på plats, driver Hamn4an alltså konflikten vidare. Man utnyttjar en lucka i lagstiftningen och struntar fullständigt i det samhälle och det näringsliv som får ta smällen. Det är inte en vild strejk i formell mening, men det är en strejk i de vilda strejkernas anda.

Svenska Transportarbetareförbundet är ett förbund med gamla anor.

Vissa ställer sig kanske frågande till Transports inställning till rivalen på den fackliga sidan. Men att LO-förbundet håller fast vid den etablerade ordningen, och motsätter sig en trepartsmodell där rivalen upphöjs till avtalspart, bör vi nog alla vara innerligt tacksamma för.

Om Hamnarbetarförbundet ges en status som avtalspart skulle förbundet kunna ställa till med stor oreda. Hamnarbetarförbundet skulle nämligen då kunna blockera att kollektivavtal alls undertecknas. Och med tanke på fackförbundets historia och benägenhet att skapa konflikter, talar allt för att förbundet skulle missbruka sin nyvunna makt. Hamnar runt om i landet skulle kunna lamslås och skadorna för svensk ekonomi skulle snabbt bli gigantiska.

Arbetsmarknadskonflikten i Göteborg har redan satt i gång en process som kan leda fram till en begränsning av strejkrätten. Och på sikt, efter ett regeringsskifte 2018, skulle pendeln givetvis kunna svänga i väg ytterligare i en för fackföreningsrörelsen oönskad riktning. Därför ligger det verkligen i socialdemokratins intresse att okynnesstrejken i Göteborg får ett snabbt slut.

Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S).

Vänsterröster kommer alltid att hacka på den reformistiska arbetarrörelsen och hävda att den sviker arbetarklassens egentliga intressen. Om regeringen går från ord till handling kommer det att heta att S viker sig för Svenskt Näringsliv, som tydligt har krävt att stridsåtgärder ska förbjudas när det redan finns ett kollektivavtal.

Arbetsmarknadsministern bör inte lyssna på vänsterkritiker som prioriterar sin egen image framför arbetsfreden. En socialdemokrati som vill värna om tillväxt och sysselsättning måste självfallet inse värdet av lugn och ordning på arbetsmarknaden och handla därefter. Handlingsutrymmet för mer militanta fackförbund som Hamnarbetarförbundet och Syndikalisterna får helt enkelt inte bli för stort.

Därför är det helt rätt att se över kryphålen i lagstiftningen. Arbetarrörelsens reformistiska gren måste rimligen stå upp för den svenska arbetsmarknadsmodellen även när angreppen kommer från vänster.

Annons
Annons
Annons