Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Hellre smulor från staten än ingen mat alls

Annons

Under onsdagen meddelade statsminister Stefan Löfven (S) och civilminister Ardalan Shekarabi (S) att regeringen ska ta ett nytt steg för ökad statlig närvaro i hela landet. Det ska bli ett slut på Stockholmsfixering och centralisering, förkunnade regeringen.

Statsminister Stefan Löfven och civilminister Ardalan Shekarabi.

För Jämtlands del är det givetvis glädjande att det tillkommer ett 20-tal arbetstillfällen när delar av Tillväxtverket flyttas till Östersund. Och på motsvarande sätt firar nu andra regioner att staten ska bli mer närvarande, men utlokaliseringens omfattning är trots allt rätt blygsam. De omkring 400 arbetstillfällena kan ställas i relation till den parlamentariska Landsbygdskommittén förslag om att 10 000 jobb ska decentraliseras.

Ska man nå dithän duger det inte med myrsteg, och det alldeles oavsett vilken retorisk inramning som ges. Löftena om en fortsättning på utlokaliseringspolitiken måste infrias.

Samtidigt finns det anledning att lyssna även på kritikerna. Den politiska ambitionen att återställa den statliga närvaron är utmärkt, men varje utlokalisering måste föregås av en noggrann konsekvensanalys. "Barnsjukdomar" som dröjer sig kvar under en övergångsfas kan accepteras, men det gäller att förvissa sig om att det blir en positiv utveckling åtminstone på sikt.

Hela landet-perspektivet är viktigt, men det är också angeläget att våra myndigheter kan leverera och uppfylla förväntningarna. Och just därför måste man nog acceptera en viss tröghet i processen. En politiker som värnar om utveckling i hela landet måste följa sina principer, men besluten måste bli genomtänka och verklighetsförankrade om de ska få av avsedd effekt. Alla kan inte få allt på en gång. Överilade och smått populistiska löften riskerar dessutom alltid att slå tillbaka mot den som ger utfästelserna i fråga.

Visst hade många nog önskat mer än vad regeringen nu levererar, men det är trots allt bättre att få smulor – med löften om att mer ska komma – än ingen mat alls. Frågan är bara hur tacksam landsbygden egentligen har anledning att vara.

Annons
Annons
Annons