Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Överila er inte när det gäller Bussgods framtid

Annons

När en verksamhet som Bussgods hotas är det god landsbygdspolitik att försöka rädda den kvar. Därför är det naturligt, ja till och med självklart, att det nu blåser upp till politisk strid om Bussgods framtid i länet.

Tar resan slut nu?

Problemet är bara att frågan inte alls är så enkel i praktiken som den kan tyckas rent principiellt och emotionellt. Bussgods, som är en del av Länstrafiken i Jämtlands län AB, har under en följd av år gått med underskott och prognosen för 2017 ser mörk ut. Samtidigt fortsätter antalet frakter att minska. Att en sådan utveckling är bekymmersam för de politiker som har en bister ekonomisk verklighet att hantera, är inte det minsta konstigt. S och M förordar inte nedläggning på pin kiv, eller för att jävlas med småföretagare, utan för att majoriteten helt enkelt känner sig tvingad att agera.

Läs också: Bussgods hotas av nedläggning: ”Det är uteslutet att vi kan täcka mer underskott”

Frågan om Bussgods framtid hänger intimt samman med frågan om det länsöverskridande bussgodsbolag som ska skapas. Om bussgodsverksamheten avvecklas blir Region Jämtland Härjedalen inte heller delägare i bolaget. Man kommer att stå utanför, som en egen isolerad och vit fläck. Det blir i sådana fall konsekvenser – även för de övriga Norrlandslänens del.

I den tjänsteskrivelse som ligger till grund för majoritetens beslut konstateras det dock att även ett fullföljande av intentionerna att ingå i det nya bussgodsbolaget innebär risker. "I bolaget ska alla parter dela solidariskt på vinster/förluster. Jämtland ska äga 25 %, vilket innebär att ansvaret vid förlust/avveckling är 25 %, trots att verksamheten i länet motsvarar ca 12 %. Fortsätter den negativa trenden som är rådande i flera av länen just nu, måste bolaget avvecklas på sikt." Man skulle alltså, om vi får tro denna riskbedömning från tjänstemannahåll, bygga in sig i en struktur som kan bli ekonomiskt ogynnsam och som dessutom kan ses som nedläggningshotad redan på förhand.

Tanken är givetvis att privata aktörer ska täcka upp där det offentliga drar sig tillbaka, men att det skulle kunna bli samma turtäthet och täckning är svårt att tro. Delar av behovet skulle utan tvekan bli uppfyllda, men knappast allas behov. I den konsultrapport från WSP som skrevs 2014 konstaterades att samtliga intervjuade speditörsföretag använde sig av Bussgods ibland "för att nå ut till de yttersta noderna i distributionsnätet". Även andra aktörer hade god täckning, men de kunde inte erbjuda lika god leveransfrekvens.

En av de företagare som skulle bli drabbad om bussgodsverksamheten nu upphör, är sporthandlaren Sigge Bryntesson i Rossön. För P4 Jämtland har han beskrivit hur beroende företaget är av just Bussgods. Tack vare turtätheten kan butiken få in varor med kort varsel. Om Bussgods avvecklas kommer det att bli omöjligt att upprätthålla samma servicenivå, befarar handlaren (P4 Jämtland 24/8).

Den delen av verkligheten måste politikerna också se och ta hänsyn till. Om priset blir att småföretagare hotas av konkurs när det offentliga drar sig tillbaka, är det då fortfarande värt att betala?

I regionala utvecklingsnämnden ställdes majoritetens avvecklingsförslag mot Centerpartiets förslag, som skulle innebära fortsatt drift men också ett heltäckande analys- och utredningsarbete. Även majoriteten ville förvisso se mer konsekvensanalys, men man nöjde sig med en forcerad light-variant. "Förvaltningschefen får i uppdrag att omgående se över eventuella problem med godsförsörjning som kan uppstå för företag i länet och komma med eventuella förslag på alternativa lösningar. I synnerhet bör möjligheten för livsmedelstransporter ses över. Uppdraget återrapporteras till regionala utvecklingsnämnden den 10 oktober."

Mycket ska alltså åstadkommas inom loppet av en dryg månad. Den grova tidsoptimismen väcker misstankar om majoritetens uppsåt. Vill man ärligt veta, eller handlar det bara om att med minsta möjliga fördröjning förekomma väntad kritik?

Centerpartiet, som i nämnden fick stöd av MP och V, vill lyfta på betydligt fler stenar. Partiet vill utreda förutsättningarna för ett heltäckande godshanterings- och transportsystem, men man vill även utreda näringslivets behov av transporter. Man vill också belysa avvecklingskostnaderna mer i detalj samt utreda i vilken utsträckning regionens interna godshantering och transporter kan läggas ut på entreprenad. Dessutom vill C undersöka om regionen kan söka stöd för livsmedelsförsörjning i glesbygd.

De kritiska frågor som måste ställas till centerpartisterna borde handla om realismen i några av de åtgärder som föreslås. C vill se om det går att förhandla med landstingen i Norrbotten, Västernorrland och Västerbotten, så att regionen får en lägre ägarandel i det gemensamma bolaget. Men varför skulle de andra Norrlandslandstingen vara intresserade av att bära ökade kostnader och risker? Och hur mycket kan resultatet för Bussgods egentligen snyggas till genom att internfaktureringen justeras? Ett par hundra tusen kanske, men knappast 4,4 miljoner (som underskottet bedöms uppgå till i år).

En del frågetecken återstår således, men grundinställningen är sund. Konsekvenserna måste belysas grundligt innan ett beslut kan fattas, och det är viktigt att ta hänsyn även till småföretagarna i den yttersta periferin.

Centralisering och avveckling av offentliga åtaganden har sällan gynnat glesbygden, och nervösa hopp i galen tunna straffar sig alltid i längden.

Annons
Annons
Annons