Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Så kan Socialdemokraterna isolera SD efter valet 2018

Annons

Valåret 2018 har inletts och mycket står på spel. Huruvida det stukade Miljöpartiet alls kommer att repa sig återstår att se, men storebror S förblir en huvudaktör. Som anförare av ett regeringsalternativ och som största parti, men också som en möjlig öppning till blocköverskridande överenskommelser.

Statsminister Stefan Löfven (S) tar emot den unga socialdemokratins applåder på SSU:s 39:e förbundskongress tillsammans med SSU-ordföranden Philip Botström. Hur nöjd Rörelsen blir efter valet 2018 återstår att se.

Statsminister Stefan Löfven vill gärna bredda sitt lag, och från socialdemokratiskt håll är man noga med att pressen ska ligga på just Liberalerna och Centerpartiet. Motståndarna ska bekänna färg, för att slutligen göra upp med S för landets bästa.

Till saken hör dock att den nye M-ledaren Ulf Kristersson har uppvisat en föredömlig tydlighet om SD. "Mina värderingar är inte SD:s, jag kommer inte samarbeta, samtala, samverka, samregera med SD", slog Alliansens statsministerkandidat nyligen fast (Aftonbladet 8/1). Tydligheten är välkommen, eftersom även M givetvis måste sköta sitt renhållningsarbete, men de raka rören innebär även ett bakslag för försöken att bryta upp Alliansen.

Moderaternas partiledare Ulf Kristersson vill bli Sveriges nästa statsminister.

När S-spinnet om att Kristerssons deklarationer bara är tomma ord (därför att en alliansregering likväl behöver tolereras eller stödjas av något ytterligare parti) nu tar fart, finns det anledning att svara "Än S då?" Varför skulle inte S kunna bli den part som bjuder till om läget så kräver?

S skulle ha alla möjligheter i världen att beröva SD de påtryckningsmedel som partiet vill ha. Det man förväntar sig att L och C ska göra för S skulle samarbetsmannen Löfven kunna göra för andra. Alliansen skulle få igenom huvuddragen i dess egen politik, men socialdemokratin skulle sätta sina avtryck i och med de blocköverskridande överenskommelser som skulle behöva slutas.

Men vi är ju motståndare till högerpolitik, invänder nu socialdemokraten insiktsfullt. Invändningen är relevant, men de liberala politikerna råkar även vara motståndare till S. Och om deras egen statsministerkandidat också vill hålla distans till SD, varför skulle då L och C vilja hoppa i en socialdemokratisk tunna som stinker unken go home-solidaritet som aldrig förr? S skulle rimligen ha mycket lite att erbjuda C och L. Ska man ge efter för det underförstådda hotet "Kom hit, annars brunsmetar vi er"? Sällan, Stellan.

Med tanke på kostnadsutvecklingen i kommuner och regioner och den sittande regeringens ekonomiska vidlyftighet, är det inte alls givet att S-dominans är det bästa för Sveriges välstånd och utveckling. Men å andra sidan är M-dominans inte det bästa för miljö och klimat.

Landet måste regeras anständigt men svåra avvägningar stundar. Den gyllene medelvägen ligger förmodligen någonstans i centrum.

Annons
Annons