Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Säkerställ att uranet blir kvar under marken

Annons

Ett förbud mot uranbrytning rycker närmare och detta är glädjande – för att inte säga underbart. Naturvårdsverket har på regeringens uppdrag utarbetat ett förslag och nu kan den politiska processen ta vid.

Läs även: Naturvårdsverket vill förbjuda uranbrytning i länet – men leta får man

Frågan om uranet som väntar på att grävas upp är laddad, vilket är fullt naturligt. Ingen vill få sin egen livsmiljö förstörd eller ens hotad. Om omställningen till det förnybara och gröna ska komma i mål gäller det dock att uppvisa beslutsamhet. Vissa måste köras över, eftersom de helt enkelt har fel och blockerar en nödvändig förändring.

Miljöminister Karolina Skog har ett viktigt arbete att slutföra.

Den senfärdighet som har präglat frågan om uranbrytningen imponerar emellertid inte. Under den tidigare alliansregeringens tid vid makten stötte de rödgröna på för att få ett förbud till stånd, men den Moderatledda regeringen kunde inte enas om ett förbudsförslag och M-politiker, med Fredrik Reinfeldt i spetsen, gjorde ingen hemlighet av partiets mer tillåtande inställning.

Centerpartiets stämmobeslut om att verka för ett förbud mot uranbrytning användes också som ett slagträ i debatten. År 2012 tvingades regeringspartiet C att ta ställning till en motion där partiets eget stämmobeslut fördes fram av oppositionen. Partiet, som hade en hel koalitionsregering att ta hänsyn till, kunde inte stödja oppositionens listiga förslag, och C led därmed en prestigeförlust. Det hjälpte inte att C skärpte sin egen hållning ytterligare vid stämman i Karlstad 2013 (och beslutade att det kommunala vetot som finns mot uranbrytning skulle omfatta även prospektering efter uran i alunskiffer). Svekdebatten ville inte dö ut.

Sedan, i april 2015, kontrade Centerpartiet genom att på motsvarande sätt tvinga regeringspartierna att rösta nej till en motion om att införa ett kommunalt veto mot uranprospektering i Sverige och att tillsätta en utredning om förbud mot uranbrytning. Centerpolitiker som Per Åsling var då starkt kritiska, men för oroliga miljövänner måste de gångna årens tjuvnyp och piruetter ha framstått som spilld tid.

Nu måste emellertid politiken komma vidare. Det goda får inte bli det bästas fiende och det viktigaste måste vara att ett förbud nu äntligen kommer på plats. Men de förändringar som görs måste samtidigt bli tillräckligt skarpa – för miljöns och för landsbygdens skull.

En knäckfråga när det gäller gruvpolitiken kommer att vara hur alunskiffret ska hanteras. MP som parti vill förbjuda all exploatering av alunskiffer och C i Jämtland vill nu göra distriktets hållning till partiets. Kommunerna skulle alltså få veto mot prospektering i bergarten alunskiffer oavsett vilket mineral som siktet är inställt på. En sådan förändring skulle glädja de kommuner som förenats i Kommunuppropet just för att skydda den egna bygden.

Per Åsling (C) vill att partistämman i Malmö ska lyssna på centerpartisterna i Jämtland.

Den rödgröna regeringen bör nu välja en grön och radikal linje, men det återstår att se hur långt det i praktiken går att nå i gruvfrågorna. Precis som C bromsades av M i uranfrågan under alliansåren rymmer även den nuvarande koalitionsregeringen sina spänningar. Det är lätt att tycka illa om uran men vissa kommer troligtvis att vara beredda att betala ett högt pris för att hålla drömmen om gruvjobben vid liv. S och MP ska ha en stor eloge för det principiella ställningstagande som har gjorts, men nu gäller det att se till att kortsiktigt storindustriellt tänkande – som den breda och mångsidiga socialdemokratin på intet vis har varit befriad från – tillåts bromsa för mycket.

Miljön måste värnas samtidigt som oron ute i bygderna stillas. Nästa gång som exploatörer siktar in sig på områden i kommunerna runt Storsjön måste medborgarna veta att det går att sätta stopp på ett tidigt stadium.

Annons
Annons
Annons