Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Petter Bergner: Uppmärksamma minnesåret 2017 med en bildningsinsats

Annons

Om Lenin och Bolsjevikerna aldrig hade gripit makten för hundra år sedan kunde mycket lidande kanske ha undvikits. Inbördeskriget, enpartidiktaturen, Stalinepokens fasor och den geografiska spridningen av den sovjetiska samhällsmodellen.

Oktoberrevolutionen, vars hundraårsminne nu uppmärksammas, var en händelse av världshistorisk betydelse. Vi vet hur det gick i det forna tsardömet, men inte hur det kunde ha gått. Vi kan gissa, men inte veta.

Ryska kommunister köar utanför Leninmausoleet i Moskva.

När det kommunistiska samhällsbygget jämförs med utvecklingen i de stater där en reformistisk arbetarrörelse har arbetat för att förändra klassamhället steg för steg, och där motstridiga intressen har fått brytas mot varandra under demokratiska och fredliga former, blir det dock uppenbart vad som är att föredra. Minnesåret kan användas som ett tillfälle att spåra upp och sabla ned de sista kommunisterna, eller redan ångerfulla exkommunister. Men det kan också användas till att hylla de folkrörelser som formade och sedan vårdade en betydligt mer humanistisk och människovänlig utveckling än den sovjetiska.

För dagens breda vänster har leninismen ingenting att erbjuda. Det enda som Lenins elitism, intolerans och brutala maktspråk visar vänstern är hur den inte bör vara, och de senare historiska erfarenheterna understryker sensmoralen med all önskvärd tydlighet. Lärdomarna är på sätt och vis givna, men hur bör man se på oktoberrevolutionen som historisk händelse?

Den australiensiska historieprofessorn Sheila Fitzpatrick, som är en av världens mest namnkunniga sovjetologer, har tolkat in maktövertagandet i ett större revolutionärt förlopp, där även terrorn räknas in. En revolution behöver alltså inte leva upp till dagens demokratiska eller moraliska normer för att kunna klassas som en revolution.

Med ett sådant synsätt blir händelserna i november 1917 (oktober enligt dåvarande kalendern) en del av en tjugoårigt revolutionär process som spänner från tsarregimens fall till konsolideringen av Stalins samhällsbygge 1937-38. Även tvångskollektiviseringen och industrialiseringen måste tas med i berättelsen, detta eftersom även Stalins "revolution from above" syftade till att uppnå revolutionära mål. Vissa av den sovjetiska socialismens beståndsdelar kom på plats tämligen omgående, och andra först senare.

Josef Stalin och Nikolaj Bucharin. Den senare stämplades som förrädare och avrättades under den stora terrorn.

I sitt klassiska verk "The Russian Revolution" presenterar historikern sin analys. Och när Fitzpatrick talade i Sundsvall 10 maj under forskarkonferensen Svenska historikermötet 2017, som Mittuniversitetet stod som värd för, diskuterade hon även den kontroversiella frågan huruvida den ryska revolutionen var ett misslyckande eller ej. I sitt föredrag konstaterar Fitzpatrick att frågan inte alls är så lätt att besvara som den kan tyckas.

Hur ska man väga olika revolutionära mål mot varandra, och kompenserar måluppfyllelse i vissa avseenden för uppenbara misslyckanden i andra? Vid vilken tidpunkt bör bedömningen göras, och när ska revolutionen betraktas som avslutad? Bör vi kanske betrakta en revolution som leder till moraliskt oacceptabla konsekvenser (till exempel terror) som misslyckad alldeles oavsett vilka syften aktörerna själva hade. Eller kanske ska man ta fasta på graden av regimförändring, resonerar Fitzpatrick. I sådana fall kanske ryska revolutionen var en framgång – som blev ett misslyckande först när Sovjetunionen upplöstes. Olika perspektiv är möjliga och dagens konsensus angående 1917 kan mycket väl omprövas av framtidens historiker, påminner forskaren.

Sheila Fitzpatrick problematiserar bilden av revolutioner som historiska fenomen, och sådana analytiska insatser är också välkomna. De moraliska och politiska domsluten över Lenin och Stalin måste givetvis fortfarande göras, men att sparka in dörrar som har stått öppna i åtminstone 25 års tid går trots allt ganska fort. När den uppgiften väl är slutförd finns det en rik litteratur att vända sig till, och Fitzpatricks omfattande forskning är bara är en lite del av denna helhet.

Att göra en egen personlig bildningsinsats inom området är förmodligen det bästa sättet att uppmärksamma minnesåret 2017.

Annons
Annons
Annons