Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Regeringens pumpsvek: Bryter mot samma vallöfte tre gånger

/

Höjningen av bensinskatten är en rent ut sagt sorglig historia som fördelar pengar från landsbygd till trängselbygd.

Annons

– Det är jättedyrt att tanka bensin som det är, vi ser inget behov av att höja bensinskatten. Orden kommer från Magdalena Andersson (S) bara dagar före valet. För Socialdemokraterna var det viktigt att försäkra väljarna om att man med en socialdemokratisk valseger inte skulle få se några höjda bensinskatter.

Ett sådant besked skulle skrämma bort trogna kärnväljare i arbetarklassen och på landsbygden.

Socialdemokraterna återgår alltså till sin tradition att bryta mot vallöften. Kristdemokraternas ekonomiskpolitiske talesperson Jakob Forssmed har tidigare uttryckt det som att det finns två socialdemokratiska partier i Sverige. Ett parti före valet – och ett parti efter valet.

Han satte fingret på något särskilt den gången.

Under loppet av ett år har Socialdemokraterna lyckats bryta mot sitt löfte om att inte höja bensinskatten tre gånger. En osmickrande bedrift. Finns det över huvud taget andra exempel där ett regeringsparti upprepat samma löftesbrott under så kort tid? Troligtvis inte i svensk politisk kontext.

Först valde man att höja bensinskatten med tre miljarder kronor, nu väntar en ny höjning med fem miljarder kronor. Dessutom ska bensinskatten indexuppräknas varje år. Inom tio år innebär det att skatten på bensin har höjts med 50 procent.

För en miljon hushåll i Sverige innebär det en kostnad på drygt 5500 kronor på tre år. Inte ett litet löftesbrott alltså.

Det är också ett löftesbrott som slår mot Socialdemokraternas egna kärnväljare hämtade ur arbetarklassen och vanligt folk som bor utanför den trångbygda huvudstaden.

I Sverige finns en princip i infrastrukturpolitiken om att skatterna ska motsvara den kostnad som trafiken orsakar; olyckor, miljöeffekt, slitage och så vidare. Redan i dag är skatten på bensin och diesel dubbelt så hög som kostnaderna drivmedlet orsakar. Av de 60 miljarder kronor som bilister betalar i skatt varje år går dessutom endast 25 miljarder till väginfrastrukturen samtidigt som en massiv subvention går direkt ned i tunnelbanan i vår huvudstad. Det är givetvis positivt om fler Stockholmare använder tunnelbanan i sitt resande. Men 80 procent av allt resande utanför Stockholm sker med hjälp av bilen.

Om alternativet att ställa bort bilen och ta tunnelbanan till jobbet saknas, då saknas också den miljömässiga effekten. Kvar blir i stället en belastande kostnad. Den fortsatta höjningen av bensin- och dieselskatten är därför inte rimligt. Det är en skattehöjarpolitik där grupper med ansträngd privatekonomi och utan pendlingsalternativ straffas med ökade kostnader. Resultatet blir en ekonomisk omfördelning från landsbygd till trängselbygd huvudstad.

Att regeringen inte avgränsar skattehöjningen till att endast omfatta storstäder är märkligt. Den miljömässiga effekten av att färre åker bil på landsbygden är en fis i rymden. Ensamt kvar står en unken slutprodukt där Socialdemokraterna har skattat bort de egna kärnväljarna.

Läs mer:

När har bensinen blivit för dyr för regeringen?

Ingen raggarvänlig regering

Har ni sett den nya tunnelbanan?

Annons
Annons