Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies och personuppgifter
Annons

Risk för borgerlig dikeskörning efter gemensamt hot om lagstiftning

+
Läs senare
/
  •    Oroande utveckling ifall Moderaterna ansluter sig till förslag från C, L och KD att lagstifta om lägstalöner.
Ledare

Tre borgerliga partier hotar med lagstiftning för att pressa ned ingångslönerna. Borgerligheten närmar sig därmed ett farligt vågspel som kan bli allt svårare att trassla sig ur.

Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna har alla varit ute med respektive utspel. Allt som återstår är att Moderaterna ansluter sig och en gemensam Allianslinje är presenterad. Om Sverigedemokraterna säger sig vara villiga att stödja ett sådant förslag finns en majoritet i Sveriges riksdag. Händelseförloppet skulle tvinga Socialdemokraterna och arbetarrörelsen ifrån en uppgörelse istället för att närma sig frågan.

Frågan är om Centerpartiet och Liberalerna glömt bort vad som skedde 2012? Det borde både Annie Lööf och Jan Björklund komma ihåg.

Lööf riktade då beröm till handelns parter efter tecknandet av ett avtal där en särskild yrkespraktik infördes för ungdomar med 75 procent av lönen. Lööf kallade det beslutet för modigt.

Samma år riktade Björklund beröm till kommunal. Han kallade ungdomsavtalet för ett genombrott.

För övrigt var det Stefan Löfven, då ordförande för IF Metall som utlyste undantagstillstånd på den svenska arbetsmarknaden 2009 och gick med på en lönesänkning till 80 procent av industriarbetarnas lön så att medlemmarna skulle kunna behålla jobben i en tid då det var akut läge för industrin.

Facket har alltså visat kompromissvilja tidigare om ingångslöner. Då liksom nu visade facket ett högljutt motstånd mot sänkta ingångslöner inför tecknandet av avtalet.

Men det blir svårt för facket att nå en sådan kompromiss i årets avtalsrörelse ifall borgerligheten hotar med lagstiftning. Tvärtemot deras syfte lyckas borgerligheten effektivt döda alla förutsättningar för att sådana samtal ska inledas. Om facket avtalar om lägre ingångslöner för utrikes födda kan det ses som ett svaghetstecken då deras oberoende är hotat av parlamentariska påtryckningar.

Sannolikt har därför Centerpartiets, Liberalernas och Kristdemokraterna hot om lagstiftning en motsatt effekt.

Att LO-samordningen sprack försvårar också frågan. Varken Karl Petter Thorwaldsson eller Thorbjörn Johansson sitter på ett säkert mandat. Deras förmåga att driva igenom kontroversiella beslut i fackföreningsrörelsen är dödsdömt. En eller båda kommer troligtvis tvingas lämna när avtalsrörelsen är slut.

I sak har de tre borgerliga partierna rätt i sin analys.

Nyanlända invandrare med förgymnasial kompetens kommer få det mycket tufft att finna en sysselsättning givet nuvarande lönenivåer. Arbetsgivarna kommer välja någon annan som talar flytande svenska och vars tidigare meriter går att styrka. Deras lön måste alltså stå i proportion till den högre risk arbetsgivaren tar genom att anställa. Ungdomars ingångslön är inte en lika relevant fråga i dag eftersom tillskottet av nyanlända invandrare ökat deras relativa konkurrenskraft.

Förhoppningsvis är hotet om lagstiftning tandlöst och illa genomtänkt. Men en lösning måste presenteras för att facket ska kunna nå en överenskommelse och ge Centerpartiet, Liberalerna och Kristdemokraterna en möjlighet att backa från sitt hot i tid.

Ska en uppgörelse nås om ingångslönerna då måste det ske genom en tyst överenskommelse mellan regering, fack och arbetsgivare.

Ingen part önskar framstå som en förlorare denna vår och efter ett turbulent förspel på avtalsrörelsen med sprucken LO-samordning och kommunalskandaler. Lämpligen utser regeringen en förhandlingsperson för att sköta samtalen, gärna en politiskt pensionerad nestor med bakgrund i arbetarrörelsen för att inge förtroende hos den besvärligaste parten. En sådan nestor skulle kunna vara Tomas Östros, Björn Rosengren eller Sven-Erik Österberg för att nämna några exempel.

Samtal bör föras med direkt berörda fackförbund och arbetsgivareorganisationer som arbetar med avtalsområden som omfattar yrkesgrupper med förgymnasial kompetens och med en ingångslön kring 22 000 kronor. Anledningen är enkel; LO-samordningen har spruckit och kan inte tala med en anad röst. Dessutom sitter inte längre LO och Svenskt Näringsliv vid förhandlingsbordet, i dag är rollen enbart samordnande vid avtalsförhandlingarna.

Tillsammans måste man enas om lägre ingångslöner för yrkesgrupper med förgymnasial kompetens.

Det skulle kunna göras genom att nya lönenivåer införs i befintliga avtal för individer som saknar tillfredställande kunskap i det svenska språket och/eller saknar erfarenhet på den svenska arbetsmarknaden. En annan sak som skulle kunna ses över är rätten till ersättning för obekväm arbetstid. På så sätt begränsas återgärden till den grupp som behöver avtalsförändringen mest och avtalet blir därmed mer träffsäkert.

En villkorad sänkt avgift till A-kassan skulle kunna fungera som smörjmedel i förhandlingarna.

Där är ännu inte försent för borgerligheten att ändra kurs.

Gör man det inte väntar en dikeskörning med osäker utgång. Genom att lagstifta om löner öppnar man upp för en motsvarande rödgrön reaktion och därefter har den svenska modellen tappat sin betydelse. Fackföreningsrörelsen kommer dessutom radikaliseras av en försvagad position.

En sådan utveckling vinner inte den svenska arbetsmarknaden på. Förhoppningsvis kan vi återgå till ordning och reda.

Har du också något att säga?

Skicka in en insändare/debattartikel

Annons
Annons
Annons
Detta är en annons