Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies
Detta är en annons
Annons

Sakine Madon: Turkiet förblir en huvudvärk för Natovänner

Ledare

Välkommen rapport av Svante Cornell och Frivärld

Turkiets president Recep Tayyip Erdoğan är måttligt intresserad av demokrati.

Hur blir det med Turkiet och EU? Frågan tas upp i rapporten ”EU och det nya Turkiet”, utgiven av tankesmedjan Frivärld och skriven av Svante Cornell. Samma dag som rapporten diskuterades på ett seminarium, i onsdags, debatterade partiledarna i riksdagen. Vänsterpartiets Jonas Sjöstedt tog då upp Nato, och frågade Jan Björklund (L) om han verkligen vill ingå i försvarsallians med ett land som Turkiet. Det är en befogad fråga. Turkiet förblir en huvudvärk för Natovänner.

Länge har svensk borgerlighet önsketänkt om den politiska utvecklingen i landet. Som moderat utrikesminister påstod Carl Bildt, utan minsta tecken på rodnad, att inga oliktänkande fängslas i Turkiet. Bildts skönmålande sammanfattades träffande av riksdagsledamoten Fredrik Malm (L): "Ingen detalj är för liten för att kunna beskrivas som ett framsteg, och inget bakslag i Turkiet är för stort för att kunna sopas under mattan" (Frivärld magasin, 11/9 2012).

Man kan inte påstå att varningssignalerna inte funnits där. Vi har kunnat följa bisarra åtal mot borgmästare vars "brott" är att de uttryckt sig på kurdiska. Oliktänkande och journalister har arresterats, fängelsetortyren funnits kvar, mediecensuren förvärrats. Polisens övervåld mot demonstranterna på Geziparken i Istanbul 2013 chockade i västra Turkiet, men har alltid varit vardag för kurderna i öst.

Fokusera inte på EU-medlemskapet, är Cornells råd. I stället nämner han att ekonomin och säkerhetspolitiken kan användas som påtryckningsmedel.

När president Recep Tayyip Erdoğan förlorade majoriteten i parlamentet i valet i juni 2015, och prokurdiska HDP lyckades ta sig över den höga 10-procentsspärren, accepterade han inte valresultatet. Kriget mot PKK återupptogs efter år av fredsförhandlingar, den hatiska nationalismen piskades upp och AKP fick - som kalkylerat - ett bättre stöd i extravalet några månader senare. Efter att Erdoğans ja-sida vann folkomröstningen i april i år är det få som förnekar resan mot ett auktoritärt enmansstyre. Det finns ingen fri press, ingen fri opposition.

För att hantera situationen måste europeiska makthavare se saker för vad de är. Det är välkommet att Frivärld släpper en rapport som krasst konstaterar hur det ligger till med Turkiet, och som resonerar kring hur EU och väst faktiskt skulle kunna göra verklig skillnad.

Bland annat tar Svante Cornell upp att Turkiet gett stöd till extremistgrupper som Nusrafronten, och i flera år även gett passivt stöd till Islamiska staten genom en låt-gå-attityd när jihadisterna verkat på turkiskt territorium. Turkiet har med andra ord bidragit till inbördeskriget i Syrien. Nato blir heller inte av med frågan om Turkiets krigsföring mot kurderna - som samtidigt är allierade i kriget mot Islamiska staten. Mardrömsscenariot är inte om Turkiet lämnar Nato, understryker Cornell, utan det är om ett väst-fientligt Turkiet inifrån undergräver Natos enighet och syfte.

Fokusera inte på EU-medlemskapet, är ett ytterligare råd från Cornells sida. I stället nämner han att ekonomin och säkerhetspolitiken kan användas som påtryckningsmedel. EU och Nato har åtminstone inget att förlora på att försöka. Steg ett är då att se Turkiet för det land det är.

Annons

Läs mer i appen

Superlokalt. Superenkelt. Ladda ned vår app nu och kom ännu närmare dina nyheter

Ladda ned
Annons
Annons