Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Sofia Mirjamsdotter: Ryktet om den svenska splittringen är betydligt överdrivet

/
  • Den svenska sammanhållningen tycks må bättre än många befarat.

Det svenska samhället var länge relativt homogent, inte minst jämfört med hur det ser ut i dag.

Annons

De flesta som levde här var fattiga bönder, som styrdes av staten och kyrkan. Man visste redan vid födseln ungefär hur en persons liv skulle gestalta sig.

Sedan gick det snabbt, och i dag är Sverige heterogent och mångkulturellt. Här samsas människor som på många sätt är olika och lever väldigt olika liv.

På senare tid har samtalet om Sverige och Sveriges utveckling handlat mycket om migration, om kulturella skillnader och om utanförskap. Ofta i negativa termer. Hur mycket invandring tål egentligen Sverige?

Det är viktigt att vara medveten om de svårigheter som kan uppstå när människor från olika kulturer möts och ska samsas vare sig det är som grannar, klasskompisar eller arbetskamrater. Det är allvarligt att vi har 53 områden som av polisen pekats ut som särskilt utsatta. Områden där man skapat egna samhällen i samhället, där även egen rättsskipning tillämpas. Detta behöver åtgärdas, och förebyggande insatser måste till för att vi inte ska få flera liknande utsatta områden.

För att ett samhälle ska hålla ihop på lång sikt krävs vissa grundläggande förutsättningar, där en är att människorna som lever i det känner sig delaktiga. En gissning är att personerna i de särskilt utsatta områdena inte känner sig delaktiga i det svenska samhället.

Detta är något som många politiker tagit fasta på, och både från höger och vänster används ord som polarisering, splittring och utanförskap i argumentationen. Också medier framställer ofta Sverige som ett delat land, här många känner utanförskap, och där förtroendet för myndigheter och medier är lågt.

Men det är en fragmentiserad bild. I SOM-institutets senaste undersökning säger sig hela 95 procent av befolkningen känna sig delaktiga i samhället. Jesper Strömbäck, professor i journalistik och politisk kommunikation, har skrivit ett kapitel i SOM-institutets kommande bok Larmar och gör sig till. Han har särskilt undersökt hur mediekonsumtionen påverkar vår känsla av delaktighet i samhället. Farhågan har länge varit att i takt med att allt färre läser en dagstidning, samtidigt som vi nästan dränks i fake news och propaganda som kan vara förvillande lik journalistik, så skulle också vår känsla av delaktighet i samhället påverkas. Men enligt Strömbäck tycks så inte vara fallet.

Trots segregering, trots att vi tar del av nyheter från fler och osäkra källor, så känner sig de flesta fortfarande delaktiga i samhället. Bland de som inte känner sig delaktiga märker Sverigedemokrater och icke svenska medborgare ut sig.

Att de allra flesta känner delaktighet är goda nyheter. Det går att hålla ihop ett samhälle även om människorna som lever i det sinsemellan är olika varandra, lever olika liv och har egna referensramar. Det tycks till och med fungera att hålla ihop ett samhälle även om förtroendet för myndigheter och politiker är lågt.

Nu kan inte Strömbäck spå in i framtiden. Att det ser ut som det gör i dag behöver inte betyda att det kommer att göra det om fem år. Därför är det fortsatt viktigt att motverka utanförskap, att se till att individer ges möjlighet att försörja sig själva, att hitta bostad, och att göra egna livsval.

Men ingen är betjänt av panik, alarmism eller populistiska förslag (utom möjligen något politiskt parti på valdagen). Inte heller behöver vi slå på oss själva, Sverige är bättre än vi tror. Det räcker gott att identifiera de problem som finns och på bästa sätt försöka lösa dem.

Annons
Annons
Annons