Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Staten – medicinen för vården?

/
  • Landstingsdebatten handlar inte, som den borde, om tillgänglighet och kvalitet.  Foto: scanpix

Det finns de som gärna hävdar att landsbygden är lite efter. Men i många fall är det precis tvärtom. Problemen med sjukvården har kommit först till oss. Därför måste vi vara först ut att initiera en debatt om vilken fortsättning som följer.

Annons

Den som är riktigt sjuk bryr sig antagligen ganska lite om formerna för vården. Det är innehållet som räknas. Att få rätt hjälp och i tid. Men landstingsdebatten handlar inte som den borde om tillgänglighet och kvalitet.

Åtminstone inte lika ofta som det handlar om vem som under gångna mandatperioden gjort sig mest förtjänt av att vinna nästa val.

bryr sig antagligen lite om vilken partibeteckning ledningen har, bara den levererar. Dagens överbyråkratiserade landstingsorganisationer borgar inte för vård på lika villkor i hela landet.

Lokala folkvalda säkerställer i teorin ett demokratiskt inflytande över hur resurserna ska användas för att göra medborgarna mest nytta. Men i praktiken ser vi ett annat resultat. Länets i jämförelse största företag dras med stora underskott och långa väntetider utan att några större förändringar skett i laguppställningen.

styra resurserna rätt, men råder inte på problemet att resurserna inte räcker. Demografin ser ut som den gör i vårt län. Problematiken det skapar är snart ett problem över hela landet.

Det är inte politiskt försvarbart att patienter i en del landsting kan räkna med de bästa medicinerna mot cancer; MS och reumatism medan sjuka på andra håll har svårt att ens få en tid hos doktorn.

Moderaterna har i sin sjukvårdspolitiska grupp tordats yppa idén om ett ökat nationellt ansvar för vården. Förtydligar de att kostnadsansvaret då också måste bli statens, är det en idé som tål att diskuteras.

I Norge gick man längre för några år sen. Ett husläkarsystem infördes och förstatligande av sjukhusen rensade bort alla sjukvårdspolitiker under Hälsovårdsministern, som blev den ende politikern att svara inför folket på detta område.

Fördelen är att vården planeras utifrån sakkunskap och inte utifrån ideologi eller politiska ränker.

bortfallet och att näringslivsrationalitet inte i alla sammanhang tar den hänsyn som vården av människor i olika livssituationer kräver.

Men om det fanns ett sätt att förstatliga delar av vården? Kanske är det den enda konstruktiva lösningen för landsting i permanent kris.

Annons
Annons