Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Vargplågan i Lillhärdal måste få ett snabbt slut

/

Vargplågan är akut i Lillhärdal. Lantbrukare ledsnar. Deras djur ­jagas och blir skrämda på sina beten. ”Det handlar om vargarna­ ­eller oss. Troligen får vi ge upp”, sa Per Persson i fredagens ÖP. Läns­styrelsens besked i förra veckan lär inte ha lugnat ner känslorna.

Annons

”I dagsläget måste vi avvakta och se vad som händer”, sa Helena Eriksson, enhetschef på Naturvårdsenheten i Östersund före helgen. Den kommentaren lär göra Lillhärdals lantbrukare ännu mer upprörda. För det hon säger är i princip att myndigheten inte tänker göra någonting förrän vargen/vargarna i Lillhärdal attackerar något av de kreatur som vistas inom vargarnas revir.

Det är inte första gången som lantbruk och myndighet hamnar på kollisionskurs i den här frågan. I början av 2000-talet minns skrivaren av dessa rader hur en förtvivlad lantbrukare i Dalsland sköt en varg och för det hamnade i fängelse.

Sedan dess har lagstiftningen för en bonde som försvarar sina husdjur som angrips, mildrats något enligt Jaktlagens paragraf 28. Men paragrafen är inte solklar. Den lämnar ett visst tolkningsutrymme. Därför blir rådet till Anders Olofsson i Lillhärdal, som i fredagens ÖP talade om att skjuta om vargen kom inom skotthåll: Vila på hanen. Det kan annars bli en dyrköpt fällning.

Lantbrukarnas upprördhet är ändå fullt förståelig. Kreaturen utgör deras utkomst och om rovdjur hotar kalvar och kor som finns både inom inhägnat område, eller på skogen i Lillhärdals närhet, blir det logiskt att försöka värna sina egna husdjur. Vargen är en ovälkommen inkräktare.

Vid Naturvårdsenheten i Östersund ska tjänstemännen tvärt om se till rovdjurens bästa. Så länge det nu är möjligt. Därför Helena Erikssons kommentar om ”avvaktan och se vad som händer”.

Det här visar på situationens absurditet. Om inte de olika intressekonflikterna kan benas ut i nuläget, hur ska det då bli möjligt om liggande rovdjursutredning får som den vill. Den har som bekant krävt en fördubbling av vargstammen.

Frågan är komplex, men visst måste lantbrukare vars djur skräms och hotas av omkringstrykande vargar, få handla i nödvärn, kanske redan innan rovdjuren ifråga huggit strupen av ett första djur. Eller om inte bonden/bönderna håller i bössan – ge naturvårdsbevakarna klartecken till att få bort vargarna från området i fråga.

Lillhärdal utgör reservområde för renbete i Härjedalen. Vargrevir i renbetesområden är minst sagt olämpligt, tycker även Naturvårdsverket. Därför är det tveksamt att Länsstyrelsen gett sitt godkännande till vargreviret i Lillhärdals relativa närhet.

Lillhärdal ska inte behöva lida av vargplågan. Då är någonting fundamentalt fel. Speciellt när vargen stryker omkring in på samhällets knutar.

Annons
Annons
Annons