Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Ska uran bli vår ruin?

I Bergs grannkommun Ånge, i ett område utanför Ytterturingen i Haverö, pågår jakten efter uran. Där vill nu den socialdemokratiska kommunledningen ha folkomröstning i uranfrågan innan man tar ställning till en eventuell brytning. Läsarna på Op.se kommenterar:

Annons

Sista ordet har man i Bryssel.

Den fantastiska Europeiska union som Hr Dunkelspiel och andra mörkermänlurade oss in i!

Energi i alla former är intressant för dessa herrar. I likhet med när vattenkraften byggdes så ser man till att vinsterna hamnar någon annanstans och nackdelarna stannar kvar.

Men rösta gärna! Tro bara inte att man inte kommer att ta tillvara uranet om man hittar något.

Sen får vi här uppe betala samma energipris som i den övriga unionen trots våra kalla vintrar.

Fantastiska EU.

ner åldringsvård och drar in här och där så blir det lättare att få folk att ställa upp på exploatering av sin hembygd. Vad gör man inte för några arbetstillfällen? Nu ligger Haveröborna i hela kommunens innevånares händer, i och med denna demokratiska valmöjlighet. Låt er inte luras! Vad ska vi locka inflyttare och besökare med nu? Kom till våra underbara självlysande avkrokar i Haverö!

som är rätt skött och har en miljömedveten och stabil ägare kan mycket väl vara en tillgång för bygden. Det finns flera goda exempel från Kanada där man har erfarenhet av sådan verksamhet. Frågan är väl snarare om den svenska lagstiftningen är anpassad för en sådan verksamhet, här behövs det en genomlysning och kanske en del ändringar och kompletteringar.

Vidare kan man ju undra vad som följer med den kommunala vetorätten. Om en kommun sagt ja till uranbrytning, vilket ansvar kan man då utkrävas av denna kommun om inte miljölagstiftningen följs? Vems är ansvaret när gruvan avvecklas? Blir det markägaren som får ta igen skiten när gruvbrytningen upphört? Erfarenheter från vattenkraften visar att de så kallade vattendomarna tämligen omgående luckras upp med miljödomstolens goda minne, och markägaren, vattenrättsinnehavaren ofta i dessa diskussioner befinner sig tämligen rättslös.

Mer läsning

Annons