Main logo
Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Anna Rindå

Anna Rindå, en vän och omtyckt, generös medmänniska har lämnat oss 97 år och 7 månader gammal.

Annons

Hon ägde vittförgrenade intressen och ett föredömligt samhällsansvar. Jag hade förmånen att lära känna Anna när vi med familjen bosatte oss i Nälden och började delta i byns och församlingens aktiviteter. Anna var ordförande i Näskotts blandade kör, ordförande och aktiv i hembygdsföreningen.

I Gammelgården var hon om sommaren, serverade nykokt kaffe med dopp till och berättade för intresserade besökande om flydda tider.

Hennes genuina musikintresse startade i barndomen när hon musicerade tillsammans med far och farbröderna kompande på orgeln. Hon var en traditionsbärare av minnesvärda polskor med mera. När man i länet anställde fiollärare, som reste runt och undervisade, gav hon plats i sitt hem i Vaplan och passade på att själv få undervisning på fiol. Hon var medlem och spelade i Krokoms stråkorkester i många år. När Jamtkören bildades 1980 blev Anna den första ordföranden. Positiv och drivande organiserade och genomförde vi flera musikskådespel och kören gjorde två minnesrika resor till Minnesota, USA, 1988 och Kalifornien 1997.

Som förtroendeman var hon bland annat ordförande i Krokoms kommuns kulturnämnd och som nämndeman i Östersunds tingsrätt. I samband med en resa till tingsrätten passerade hon Dvärsätt med sin bil och hamnade olyckligt nog i diket. Trots detta så fullföljde hon resan och tog första bästa buss till Östersund. Hemkommen på kvällen kom reaktionen och Anna grät och var olycklig. Då tog hon fram munspelet och så kom denna visa till:

Ett munspel är bra att ha

det spelar man varje dag

dam-diri-dam-diri-dam-dirideja

låten den går i dur

då kan man inte va sur

dam-diri-dam-diri-dam- dirideja

Hör hur det låter och låter

inte så vackert minsann

men sitter man hemma och gråter

då tar man munspelet fram

sorgen har åter flytt

då polskan jag spelar på nytt

dam-diri-dam-diri-dam- dirideja

Vid veckans repetition med kören spelade och sjöng hon visan, som sedan dess följt med mig när jag visat på fantasins kraft genom musiken.

Anna kunde ta vara på allt och med fantasins hjälp tillverkade hon dockor av resttyger som inte kunde användas i vävstolen, eller så tog hon papper och pensel och målade en akvarell. Hon levde som hon lärde med att se bakåt för att kunna ro framåt i tiden.

Jag är tacksam för att Anna var en aldrig sinande inspirationskälla.

Olof Lindgren, tontäljare

och tidigare Näldenbo

Annons
Annons
Annons