Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Minnesord: Margit Svedberg, Tulleråsen

Vi har tappat ett ankare till vårt förflutna och vår historia.

Annons

Min momma, hon var allt man kunde tänka sig en mormor skulle vara; varm, generös, omhändertagande men hon överraskade också med ett knivskarpt intellekt, en makalös observationsförmåga och framför allt en fantastisk humor. En välplacerad kommentar eller observation som gjorde att man brast ut i skratt innan man ens hann fatta att hon skämtade.

I en värld som går framåt i raketfart så var hon en trygg stabil hamn att återkomma till, vare det sig jul, midsommar eller bara för att hälsa på. Det har alltid känns som att komma hem när man klev innanför tröskeln till momma och moffa. Hon lärde mig hur viktigt det är med familj, dels genom de värderingar hon fört över till sina barn men även i hur hon agerade varje dag och den tid och tålamod hon haft för alla oss genom åren. Det jag minns starkast från hennes sista år var kartan hon alltid hade under sitt tallriksunderlägg på bordet; där alla barn, barnbarn och barnbarnsbarn fanns uppskrivna, så att vi alltid var nära tills hands och så att hon alltid skulle minnas oss.

För mig, som växte upp i stan, betydde det otroligt mycket att få komma hit och bara få vara en stund och att få en koppling till vår familjs hembygd. Momma lärde mig sticka sockar och väva i vävstol, hon gav mig en koppling, ett ankare till min historia och ett sammanhang som var så viktigt under de formande och ganska utmanande tonåren. Hon fanns där och såg mig först och främst som sitt barnbarn oavsett om jag hade rakat hår, säkerhetsnål genom örat eller svarta kläder. Dock var hon lite bekymrad när jag kom med trasiga kläder men det bottnade endast i omtanke.

Det känns tomt nu när hon lämnat oss och vi tappat ett ankare till vårt förflutna och vår historia men jag vet att hennes viktigaste arv lever vidare i alla oss, hennes barn, barnbarn och barnsbarnsbarn och i alla vars liv hon berört; för det är omöjligt att ha träffat momma Margit och inte blivit berörd.

Lina, barnbarn

Mer läsning

Annons